Så blev det klart, den förre Djurgårds- och Hammarbytränaren Carlos Banda tar över efter Roger Sandberg! Lite mer kommentarer om detta i senare inlägg! Jag tänkte först återknyta rådande text till det jag skrev för några dagar sedan...
Efter denna text ska jag upphöra att grotta i det förflutna, för att istället koncentrera mig på det framtida!
Nu är spelarnas veckolånga semester slut, och idag är det, om jag är korrekt informerad, dags för återsamling på Årsta. Veckan som passerat har nog varit av stor nytta då den gett tid för eftertanke. Både hos spelare och ledare. Viktiga frågeställningar har kunnat dryftas i truppens huvuden, men framför allt så har nog denna paus gett spelarna möjlighet till, i förstone, mental återhämtning. Det veckolånga uppehållet har verkligen alla möjligheter att bli en positiv omstart för spelarna; att det dessutom dyker upp ett, delvis, nytt ansikte på Årsta, kan nog bidra till denna känsla.
Avslutningen av vårsäsongen var allt annat än bra; en poäng på fyra matcher! Helt klart, utan omsvep, en katastrofal avslutning på den första delen, även om poängen togs i den sista matchen. Så hur kan man då sammanfatta lagdelarnas prestationer under de inledande 15 matcherna?
Johannes har gjort det bra, även om hans formkurva, likt utespelarnas, dalat en aning. Dock ska inte Hopfen på något sätt, inte mer än nödvändigt i alla fall, lastas för det dåliga slutet på den första halvan av Superettan.
Försvarsspelet har varit mer än lovligt virrigt under slutet; dock kunde en viss ljusning skönjas i matchen mot J. Södra. Tragiskt nog drar vi på oss en otroligt klumpig straff då vår motståndare befinner sig i ett helt ofarligt läge i vårt straffområde. Det finns faktiskt fyra exempel på situationer som direkt renderat i baklängesmål; där tre av dem är frukten av onödigt aggressivt försvarsspel, vilka renderat i farliga frisparkslägen. Dessa klantiga försvarsingripanden måste bort från Bajens generösa meny! Därtill har agerandet vid fasta situationer varit underkänt; vi måste en gång för alla lära oss att rensa bort motståndarnas farliga inlägg. Fasta situationer har den fördelen, jämfört med inlägg under löpande spel, att man verkligen har tid att gruppera och strukturera sitt försvar; ansvarsfördelningen blir tydliggjord! Då håller det inte att släppa in mål! Försvarsspelet ute på plan har varit av varierande kvalitet, och den sämre utvecklingen kan naturligtvis härledas till det sämre presspelet från mittfältare och anfallare. Försvarsspelet inleds med vår ensamme toppspelare... Dock, backlinjen måste visa en större säkerhet i sin bollbehandling, så att de inte tvingar våra defensiva mittfältare att komma för långt ner i plan för att möta bollen. Max von Schlebrügges förväntade återkomst kan nog bidra till ett bättre lugn i de bakre regionerna!
Mittfältsspelet har, enligt mig, varit den starkaste lagdelen bland utespelarna, även om de också har tappat i kvalitet. Här har skador respektive avstängningar varit en viktig del i den bristande kvalitén; samtliga mittfältsspelare har missat matcher under inledningen; det är framför allt Dahl och Rynell som har haft störst problem. Även Castro har missat en del matcher mot slutet. Jag hoppas att den sist nämnde fortsätter hålla samma höga nivå som under inledningen; jag har dessvärre sett lite tendenser till en liten försämring från hans sida. Hoppas det bara är temporärt, och att han verkligen visar att han har bestämt sig för att bli en spelare av rang. Mittfältsselarna har haft problem med att fylla på ordentligt i anfallen, vilket bidragit till en alltför ensamstående anfallsspelare. Givetvis har detta sin förklaring i att, framför allt, de centrala mittfältsspelarna hamnat för långt ner i banan för att bistå försvarsspelarna med nödvändig (?) hjälp i uppspelsfasen. Här gäller det att backarna tar ett större ansvar i sin bollbehandling och sina uppspel, så att mittfältarna slipper komma så långt ner. Mittfältsspelarna behövs högre upp i banan. Jag hoppas innerligt att försvarsspelet i framtiden är av den karaktären att vi lyckas återerövra bollen högre upp i banan, så att vi kan starta vårt anfallsspel högre upp i banan. Fler spelare kan därmed delta i anfallsspelet och fylla på! Sköndals alldeles egen stjärna, Nicklas Lindqvist, har stått för två mycket intressanta inhopp, där han, i synnerhet mot Öster, rörde om ordentligt i motståndarnas försvar. Kul att se att han under slutet har närmat sig startelvan. Fortsätt kämpa, Nicklas!
Anfallsspelet har lämnat en hel del övrigt att önska, vi har verkligen inte fått den önskvärda utvecklingen som vi hade hoppats på; anfallsspelarna har stått för totalt två mål. Inte godkänt! Dock, även om statistiken talar sitt tydliga språk, ska jag inte stå och basunera ut att "gör mål, för bövelen, det är det ni är här för"! Problemen med anfallsspelarnas uteblivna målskörd ligger även i det övriga lagets prestationer samt hur Gregg väljer att utnyttja våra anfallsspelare, i synnerhet Sinan. Sinan har som främsta uppgift att agera targetspelare, att fördela bollarna ut på kanterna, och att, slutligen, ta sig in i boxen och göra mål. Targetbiten har fungerat hyfsat, men det har tagit alldeles för lång tid att få upp det övriga laget; den nödvändiga snabbheten framåt hos hans medspelare har saknats. Sinan har därmed fått väldigt få lägen, där inläggen har kommit i rätt lägen. Hans medspelare har istället valt att spela runt bollen. Motståndarna har ofta hunnit samla ihop sitt försvar, och därmed försvårat för vår ensamme anfallare. I grund och botten gillar jag Greggs 4-2-3-1-uppställning, samtidigt som risken finns, och det har varit tydligt under de inledande 15 matcherna, att den ensamme toppspelaren blir, just det, ensam! Anfallaren måste få bättre understöd!! Schulers insatser har väl varit sådär, han har faktiskt missat ett antal bra lägen, som skulle ha kunnat hjälpa laget till fler poäng. Men, Schuler ska väl inte ha allt för höga krav på sina axlar, eftersom han kom till oss som en taktiskt oskolad collegespelare. Känns det bekant?!
Sammantaget måste vi återigen att börja fungera som en enhet, och inte som separata lagdelar, även om jag har valt att dela upp min analys på just det sättet. Varje spelare måste ta ansvar för sin del, att förstå att jobbet är en del av hela lagets framgång. Emellanåt har jag dessvärre sett prov på att det slarvats med exempelvis inställningen i försvarsspelet hos vår ensamstående anfallare. Försvarsspelet måste klaffa från första början, annars leder det till att övriga spelare måste korrigera anfallarens bristande försvarsspel, vilket leder till att alla spelare måste börja korrigera varandra. En ond cirkel har skapats, med andra ord! Jag vill se ett Bajen, där samtliga spelare ställer upp för lagets bästa, och ser till att vi skaffar betydligt mer poäng under den andra halvan av serien!!
Kom igen nu, Bajen!! En för alla, alla för en!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar