Ikväll är det dags för vår första "riktiga" bortamatch sedan vi mötte Peking borta för tre år sedan. Spel på en riktigt bortaläktare med (nästan) en riktigt hemmaklack hör inte direkt till vanligheterna. Föreliggande match har från de grönsvartas supportrar benämnts "arbetarderbyt". Enligt mig är detta epitet aningen förlegat, men de gör väl allt för att locka supportrar till matchen, så att deras skrala ekonomi kan förbättras något. Nåväl...
GAIS klättrade till en åttondeplats genom sin 2-1-seger mot bottenlaget Värnamo. Samma bottenlag som vi spelade 1-1 mot på vår borg. Det är svårt att analysera GAIS, men känner jag rätt, så har Gregg klart för sig hur de spelar. Enligt hemsidans intervju med
el americano, så spelar makrillarna ett
fysiskt spel som innehåller många spelskickliga lirare. Även om GAIS har stora ekonomiska problem, så besitter laget kvalitéer som vi får se upp med; de är duktiga med bollen och har snabba omställningar. I alla fall av matcherna mot ÄFF, Östersund och Värnamo att döma. Därtill tror jag att göteborgarna har väldigt lätt att tända till mot oss; jag menar det är ju ett topplag som kommer på besök. Detta gör mig lite rädd, och jag tror att den extra vilodagen som GAIS har fått kan få stor betydelse i slutet av matchen. GAIS har förvisso redan haft "årets match", men matchen mot Hammarby kommer att få göteborgarna att tända till lite extra. Jag är inte förvånad om laget vill sätta sin prägel på matchen genom att sätta hög press på oss.
Startelvan kommer nog att likna den mot Landskrona; möjligen ser vi någon förändring på någon av yttermittfältplatserna. Mindre sannolikt är att vi förändrar någonting i backlinjen (Monday och/eller BB in) eller på anfallssidan. Men, jag att vi ställer upp med samma startelva som senast, om nu inte någon av de tidigare startspelarna har några krämpor eller känner sig sliten. Hur som helst, jag vill gärna se samma spelglädje som i måndags, där
Erik, Nahir och Mikael visade prov på fyndigt spel, och där många fina lägen skapades. Rörligheten som uppvisades mot skåningarna var det bästa som jag sett sedan säsongsstarten 2012. Jag hoppas att laget har kommit rätt i sin jakt på spelidé. Rynell har verkligen tagit tillvara på chansen, och har på allvar visat att han är en man för startelvan. Han har en mycket fin teknik, bra speluppfattning och ett mycket bra skott. Hans trygghet med bollen kommer att vara viktig i denna förmodligen täta match. Därtill har samarbetet med Timisela fungerat mycket bra; det känns som om de tänker fotboll på samma sätt.
Baggio och
Nik ser ut att ha hittat en något sånär fungerande arbetsfördelning, även om jag anser att de är för lika varandra i spelstil. Baggio tog senast hand om de flesta uppspelen, samtidigt som Nik opererade lite högre upp i banan. Vi kommer verkligen att behöva deras styrka i det defensiva spelet, och jag hoppas att de orkar hålla modet och orken uppe.
Johannes Hopf har spelat mycket bra, och endast släppt in tre mål. Hopfen är verkligen en stark anledning till att vi har kunnat besegra våra motståndare tre matcher i rad, och det har gått cirka 350 minuter sedan han senast släppte in ett mål i Superettan. Han är mycket trygg i luftrummet och är även en stark en-mot-en-spelare, vilket han visade prov på mot BOIS.
Backlinjen har spelat mycket stabilt de tre senaste matcherna, även om den senaste matchen kan ses som ett litet steg tillbaka. Landskrona tilläts, som bekant, skapa fyra hyperfarliga chanser, och hade det inte varit för Hopfen, ribban eller en allmän inkompetens hos BOIS-anfallarna, skulle vi kunnat släppa in fyra mål. Det gäller att skärpa sina sinnen, och räkna in motståndarna ordentligt när de anfaller på bred front.
Jag känner mig försiktigt optimistisk inför bortafighten, samtidigt som jag vet att det är hårt arbete i 90+ minuter som gäller, för att vi ska bärga samtliga tre poäng. Om ens det räcker; gärna lite bra spel också! Därtill förväntar jag att vårt
bortafölje skapar en magisk inramning och stämning, och att de får sin belöning i form av tre pinnar.
