Det var en fullsatt "Stjärnsalen", som tog emot Nanne, Mats och Tuborg, och det kändes redan innan att förväntningarna på mötet var stora och att andan var bland supportrarna var mycket positiv.
Efter att Mats inlett med att berätta hur sportchefens och chefstränarens vägar först mötts, korsats samt, som nu, återigen sammanförts, fick Nanne runt 30 minuter på sig att förklara de grönvitas synsätt. Ingen av oss 300 personer fick på något sätt ta bilder i syfte att sprida dem, så om ni ser några bilder från kvällens möte, så är det bra om man, om det nu går, ser till att de försvinner från nätet omedelbart.
Nannes genomgång
Man kan sammanfatta Nannes genomgång med tempo, tempo, tempo... och så lite bollvinst på motståndarnas planhalva för att "skapa kontringar på motståndarnas kontringar". Han bemötte alla frågor om resultat (en fråga handlade om vilken målsättning vi hade med svenska cupen) med att hans önskan är att skapa ett spel som håller i allsvenskan; allt för att undvika att vi skulle bli ett jojo-lag! Om Hammarby lyckas skapa tempo i sitt spel, kommer vi att kunna möta alla sorters spelande och icke-spelande lag, som vi kommer att stöta på. Nanne visade vidare hur laget skulle vara uppställt när bollen befann sig på olika delar av planen, och det var tydligt att spelarna var tvungna att samarbeta med varandra fullt ut för att systemet skulle fungera. "Systemet är inte starkare än dess svagaste länk", som han uttryckte det hela. Och det stämmer ju; om någon av spelarna slarvar med jobbet, drabbas hela laget. Nanne betonade helheten, att alla spelare skulle vara medvetna om hur individernas sätt att agera, påverkade hela laget.
Det är just denna del, som känns som, enligt mig, det mest vanskliga med Nannes manual; vad händer om någon spelare, rent konditionsmässigt, inte orkar upprätthålla samma intensitet som sina lagkamrater och alla byten är genomförda? Som alla säkert har förstått, är detta spelsätt oerhört energikrävande, och kräver spelare i fysiskt topptrim. Både Nanne och Tuborg, utan att de kunde ge några exakta svar, fick även frågan när laget var redo att spela Nannes typ av fotboll i 90 minuter. Nåväl, om nu en eller ett par spelare sackar efter, måste då laget ändra spelsystem, och bli lite mer passiva och avvaktande när detta händer, eller får man helt enkelt finna sig i det faktum att maskineriet hackar? Som framgick av de sista 15-20 minuterna i matchen mot BP (före utvisningen), fick laget problem; mest beroende på att laget blev för långt, och inte jobbade som en enhet. Hur löser vi liknande uppstående situationer?
Vidare talade Nanne, som även framgått av intervjuer med honom, om att detta spelsystem skapar trianglar ute på planen, vilket leder till att man skapar numerära överlägen ute på plan. Det är dessa numerära lägen som vi måste utnyttja för att vi ska kunna vaska fram riktigt bra lägen. Det är också av yttersta vikt att våra tre offensiva spelare kommer rättvända med fart mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Som stöd för detta resonemang lutade han sig mot statistik som visade att majoriteten av framspelningarna numera kommer från området fem meter utanför straffområdet. Oerhört intressant, eftersom det just är dessa lägen som har uppstått, och kommer att uppstå för oss.
Frågestund
Efter genomgången, var det fritt fram för oss åskådare att ställa lite frågor om det nyss sagda, och det framkom bland annat att Nanne var positivt överraskad över spelarnas ambition att hela tiden utvecklas. Han gillade det sätt som spelarna under de olika avbrotten diskuterade hur man skulle lösa situationer som nyss uppkommit, och det är ett tecken på att de, dels förstått hur de ska spela, dels finns ett intresse för det utlärda.
På förekommen anledning, var Nanne också noga med att inte prata med spelarna om vad de inte får göra, utan istället fokusera på vad han vill att de ska göra. Detta som svar på en fråga huruvida Nanne tagit upp med spelarna var de inte får tappa bollen. Han tyckte att det var viktigare att fokusera på att bollen hamnar på de ställen där vi vill att den ska hamna. "Då undviker man att bollen hamnar där man inte vill att den ska hamna".
En fråga handlade om den mentala träningen, och man kan sammanfatta Nannes svar som att den mentala träningen har en lika självklar del som den fysiska i ett lags upplägg. Nanne har hand om den kollektiva mentala träningen, medan Anders Friberg har hand om den individuella. Anders jobbade mycket med Nanne under hans tid i Kalmar FF, och Nanne har haft mycket goda erfarenheter av samarbetet.
Även Tuborg fick några frågor, och ha var mest imponerad över manualen samt Claes Hellgrens kompetens inom fysträningens område. Han hyllade de nyförvärv som kommit, och kallade dem för målinriktade och ambitiösa. "att de ofta var i god tid och uppehöll sig med att stretcha och köra andra övningar". Tuborg passade även på att säga att det var några av spelarnas flickvänner som var intresserade av att skaffa ett jobb, så om det är någon som har ett jobb till över, är det bara att höra av sig till Tuborg eller Hammarby fotboll.
Mats poängterade att han jobbade mycket nära laget, och att han ofta var närvarande före, och ibland under, träningarna. Detta för att ge spelarna möjlighet att ventilera eventuella spörsmål som kan dyka upp.
Sammantaget, utan att dra för stora slutsatser, var det ett möte som andades optimism och nystart, och jag tycker att det var ett mycket bra initiativ av Nanne att sammankalla till detta möte. Just att ha en dialog med supportarna om spelsätt, och därmed undvika eventuella oklarheter, är helt rätt väg att gå. "Det blir ju också lättare att kritisera mig, nu när ni förstår hur jag vill att laget ska spela". Rent personkemiskt känns Mats och Nanne som en intressant konstellation
Visar inlägg med etikett Tankar och diskussioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar och diskussioner. Visa alla inlägg
torsdag 27 februari 2014
tisdag 5 november 2013
säsongen är slut men..
Bajen tränar vidare och spelare kommer och spelare går, vi tackar Mattias Adelstam, Billy Schuler och Adis Husidic för tiden i hammarby och önskar er lycka till i er nästa klubb.
Sen hälsar vi från Brage backen Marko Mihajlovic välkommen till söders höjder.
Bajen är träningslediga denna vecka men kommer igång igen nästa vecka..
Sen går väl alla i förväntan över vem som blir ny sportchef och tränare, enligt fotbollskanalen är sportchefen typ klar men inget namn släppt än.
Jag personligen hoppas på Nanne Bergstrand som ny tränare men man vet aldrig kan ju bli någon annan känd eller okänd spelar ingen roll huvudsaken är att Hammarby spelar i allsvenskan 2015.
Tack för mig och följ oss på både Facebook och Twitter för senaste nytt
Stenblom
@BFSstenblom
måndag 29 juli 2013
Mot Göteborg, mot tre poäng, (e)mot Aftonbladet...
Efter det dåliga resultatet mot Örgryte hemma, fick Gregg lämna tränarposten till förmån för Thomas Dennerby. Nu är det återigen dags att mäta våra krafter mot göteborgslaget, och jag har stora förväntningar på det grönvita laget som kl. 19.20 äntrar Gamla Ullevis gräsmatta (hoppas inte att den är för dålig efter gårdagens match mellan IFK och Helsingborg). Skillnaden mot förra matchen är att vi har en ny tränare, och att detta förhoppningsvis kommer att leda till en liten nytändning hos spelarna. Spelmässigt lär vi inte se några större skillnader, även om det har vässats på en hel del detaljer under de två senaste träningarna. Bland annat säger ju Carlos Banda i intervjun att laget ska komma till avslut lite tidigare samt spela ut bollen mot kanterna. Dessa detaljer ska, om allt går väl, leda oss mot tre poäng.
Med anledning av skador stannar Monday, Rynell och Haddad hemma, så jag misstänker att Luke kommer att bli vårt förstaval som anfallare. Om det blir Sundin eller någon annan (kanske att Castro ligger närmare än Adelstam), är svårt att sia om. Det lutar åt Sundin, om det nu visar sig att hans ljumskar håller. På mittfältet är jag lite nyfiken huruvida Tranberg kliver in på en av de centrala mittfältsplatserna, och vem han i så fall får bredvid sig. Robin har ett vasst skott, och det är viktigt att vi har en spelare som kan hota motståndarna en bit utifrån. Detta leder ofrånkomligt till att motståndarna kliver upp ett stycke, vilket i sin tur gör att vi får större ytor att sticka in bollen till våra snabba anfallare. Krångligt?! Inte alls! Svårt att utföra?! Inte särskilt! Att Dennerby har talat sig varm för Kennedy som yttermittfältare, "han får friheten att komma in centralt", utmynnar nog i en startplacering till höger för vår fixstjärna. Till vänster, om Dennerby anser att han har fått tillräckligt med träningsminuter i kroppen, hamnar nog CC. Lallet är givetvis med och konkurrerar om en plats till vänster.
I backlinjen lär vi nog inte se några större förändringar jämfört med hemmamatchen senast. Det jag skulle vilja se är att Timisela löper ännu mer på sin högerkant, för att fylla ut det tomrum som Kennedy lämnar efter sig när han kliver in centralt. Timisela ska även vara beredskapsvillig för överlapp om mr. K. väljer att sätta in stöten från högerkanten. Jag har inte riktigt sett de löpningarna hos vår nyanlände holländare, så jag vill se ett mer konditions- och löpstarkt spel från hans sida. Därtill är det viktigt att en av våra centrala mittfältare hjälper Timisela i försvarsspelet, eftersom Örgryte säkert är medvetet om att Hammarby är sårbart på sin högerkant, och kommer att försöka sätta in stöten just där. Vi får hoppas att Kennedy vid de flesta fallen hinner ge högerkanten stöd i försvarsspelet. När spelet är uppstyrt, är det inget problem med att täppa till högerkanten, utan problemen kan hopa sig vid snabba omställningar. Av vikt är att backlinjen är konstruktiv och hittar vägvinnande uppspel, och inte låter sig stressas av en eller max två stressande rödblåa spelare. Eftersom vi kommer att ha bollen under majoriteten av speltiden, är backlinjen en central del i vårt offensiva spel. Helst av allt, skulle jag vilja ha Max på plan då han besitter just det lugn med bollen i pressade situationer.
Nu har Aftonbladet redan börjat gräva i missnöjet kring vår nye tränare under hans tid som förbundskapten för det svenska damlandslaget; och detta innan har har lett laget en enda match. Informationen kommer från spelare (förmodligen petade och besvikna spelare. Känns mönstret igen från häxjakten på Gregg?) gör artikeln än mer vattnig och substanslös. Jag börjar bli evinnerligt trött på denna sensationsjournalistik, och jag skulle önska att alla från och med nu slutade att läsa denna skvallertörstande blaska.
Forza, grönvitt! Ge oss något att glädjas åt!
Med anledning av skador stannar Monday, Rynell och Haddad hemma, så jag misstänker att Luke kommer att bli vårt förstaval som anfallare. Om det blir Sundin eller någon annan (kanske att Castro ligger närmare än Adelstam), är svårt att sia om. Det lutar åt Sundin, om det nu visar sig att hans ljumskar håller. På mittfältet är jag lite nyfiken huruvida Tranberg kliver in på en av de centrala mittfältsplatserna, och vem han i så fall får bredvid sig. Robin har ett vasst skott, och det är viktigt att vi har en spelare som kan hota motståndarna en bit utifrån. Detta leder ofrånkomligt till att motståndarna kliver upp ett stycke, vilket i sin tur gör att vi får större ytor att sticka in bollen till våra snabba anfallare. Krångligt?! Inte alls! Svårt att utföra?! Inte särskilt! Att Dennerby har talat sig varm för Kennedy som yttermittfältare, "han får friheten att komma in centralt", utmynnar nog i en startplacering till höger för vår fixstjärna. Till vänster, om Dennerby anser att han har fått tillräckligt med träningsminuter i kroppen, hamnar nog CC. Lallet är givetvis med och konkurrerar om en plats till vänster.
I backlinjen lär vi nog inte se några större förändringar jämfört med hemmamatchen senast. Det jag skulle vilja se är att Timisela löper ännu mer på sin högerkant, för att fylla ut det tomrum som Kennedy lämnar efter sig när han kliver in centralt. Timisela ska även vara beredskapsvillig för överlapp om mr. K. väljer att sätta in stöten från högerkanten. Jag har inte riktigt sett de löpningarna hos vår nyanlände holländare, så jag vill se ett mer konditions- och löpstarkt spel från hans sida. Därtill är det viktigt att en av våra centrala mittfältare hjälper Timisela i försvarsspelet, eftersom Örgryte säkert är medvetet om att Hammarby är sårbart på sin högerkant, och kommer att försöka sätta in stöten just där. Vi får hoppas att Kennedy vid de flesta fallen hinner ge högerkanten stöd i försvarsspelet. När spelet är uppstyrt, är det inget problem med att täppa till högerkanten, utan problemen kan hopa sig vid snabba omställningar. Av vikt är att backlinjen är konstruktiv och hittar vägvinnande uppspel, och inte låter sig stressas av en eller max två stressande rödblåa spelare. Eftersom vi kommer att ha bollen under majoriteten av speltiden, är backlinjen en central del i vårt offensiva spel. Helst av allt, skulle jag vilja ha Max på plan då han besitter just det lugn med bollen i pressade situationer.
Nu har Aftonbladet redan börjat gräva i missnöjet kring vår nye tränare under hans tid som förbundskapten för det svenska damlandslaget; och detta innan har har lett laget en enda match. Informationen kommer från spelare (förmodligen petade och besvikna spelare. Känns mönstret igen från häxjakten på Gregg?) gör artikeln än mer vattnig och substanslös. Jag börjar bli evinnerligt trött på denna sensationsjournalistik, och jag skulle önska att alla från och med nu slutade att läsa denna skvallertörstande blaska.
Forza, grönvitt! Ge oss något att glädjas åt!
onsdag 24 juli 2013
Good bye, Gregg!
Efter ett och ett halvt år får Gregg Berhalter tacka för sig. Fem segrar på 15 matcher var inte nog, och som vi alla vet är fotboll en resultatinriktad verksamhet. Det finns med andra ord ingen orsak att tro att ledningen inte fattade beslutet på rent sportsliga grunder. De rykten som florerat att några spelare samt ledare inte gillat Greggs arbetssätt, kan också ha påverkat beslutet. För ungefär en månad sedan började ryktena om Greggs "vara eller icke-vara" ta fart, och jag misstänker att Hammarbys ledning under ungefär samma tidsrymd, i hemlighet, jobbat med alternativa namn, om inte Gregg skulle lyckas vända på steken med några segrar.
Att marginalerna är små i fotboll, är allmänt känt för oss som älskar sporten. Om Lallets stolpskott hade gått in eller om Sundin haft kyla att sätta det öppna läge han fick i slutskedet, skulle tränaren ha fått stanna. I alla fall till nästa förlust. Jag håller inte med om dem som säger att vi har haft svårt att skapa lägen, det är bara att kolla igenom matcherna återigen, så står det ganska klart att våra forwards har visat en ruskig ineffektivitet. Jag tänker framför allt på matcherna mot Örebro, Landskrona, Sundsvall, Varberg, Värnamo, Örgryte, Brage och Degerfors. Dessa matcher renderade i enbart nio mål, men skulle med normal utdelning ha varit minst 20. Enbart matcherna mot BOIS och ÖSK, borde ha renderat i åtta, nio mål. Minst. Avslutningarna har inte hållit den nivå som man kan kräva av ett lag som år 2014 har som mål att vara allsvenskt.
Nåväl, nu är läget som det är, och att det ofta är tränaren som får bära hundhuvudet är inget okänt inom sportens värld. Frågan är om det alltid är rätt. Om beslutet är noga övervägt, och man har en tydlig bild av vilken ersättare man vill/kan få in, är det svårt att ifrågasätta det. Jag både tror och hoppas att Hammarby har det nu när Thomas Dennerby har rekryterats.
Vad har då Gregg bidragit med under sina 18 månader vid rodret?
En hel del, enligt mig. Minnet är kort hos många. Jag menar, vem minns inte gallerskakningarna under hösten 2011, där en uppretad supporter spydde galla över Roger Franzén, "spelarna kan ju inte ens klara av att göra en nedjoggning tillsammans. Det är dagisnivå på disciplinen!"Många med mig minns "lallandet" på träningarna, den bristande arbetsinsatsen under matcherna och de urusla resultaten, vilka höll på att föra oss ner i avgrunden (division 1 norra, heter serien visst). Det pratades om en "latte- och TV-spelskultur" hos spelarna. Vår käre Linus Hallenius förklarade till och med sin tanke bakom "chippen" i mål i segermatchen mot Landskrona med att "jag brukar köra den avslutningen på FIFA 2010".
Under det första året byggde Gregg upp laget; både konditionsmässigt och disciplinärt. Spelarna fick lära sig vad hårt arbete innebar, och att alla var tvungna att jobba tillsammans för att uppnå resultat. Organisationen förbättrades och träningsupplägget blev mer professionellt. Jag minns en kommentar från en spelare då jag frågade om hur upplägget 2012 var jämfört med det från 2010 och 2011: "Klart bättre nu, mycket mer seriöst. Det är skillnad på amerikansk och svensk professionalism". Jag antar att spelaren i fråga hänvisade till Greggs mycket noggranna förberedelser inför både match och träning. Det som sagts om Gregg är att han använt den största delen av sin vakna tid åt Hammarby. Därtill, i alla fall under inledningen av säsongen 2012, spelades in mycket fin fotboll från de grönvitas sida, som resulterade i 16 poäng på sex matcher. Sedan så kom då smällkaramellerna; 0-2 mot AFF och 1-4 mot Landskrona, vilket, enligt mig, fick den ödesdigra konsekvensen att Gregg blev lite för feg i sin coaching. Detta gjorde spelarna lite osäkra på hur de skulle agera. Gregg har även lyckats styra upp hönsgården till försvar, vilket resulterat i att vi endast släppt in tio mål på femton matcher. Problemet är ju att vi endast mäktat med tolv... Dessvärre har inte Gregg lyckats utveckla det offensiva spelet tillräckligt, och hans hattande med spelsystemet har inte fallit i god jord, vare sig hos spelare eller supporters. Han borde klart tidigare ha bestämt sig för vilket spelsystem han skulle spela efter samt vilka spelare som skulle vara på vilka positioner. Det måste han ta med sig till sitt nästa tränarjobb.
Att våra yngre spelare inte fått den speltid, som många önskat, har nog varit en del i ledningens beslut att entlediga el americano. Det är viktigt att vi har en väl fungerande ungdomsverksamhet, och då är det också av vikt att de yngre, när de väl är redo, får chansen. Jag kan hålla med om att våra yngre förmågor, i synnerhet Lincan och Tranberg, i större utsträckning borde ha fått chansen. Även om Lincan har stenhård konkurrens på sin position, borde han ha fått mer än de tio minuter han fick i bortamatchen mot Brage. Niks hittills relativt svaga säsong, borde ha berett plats för Tranberg, som är en oskolad, men spelskickligt central mittfältare med ett tungt skott.
Slutligen, på det personliga planet känns det lite tråkigt att Gregg slutar, eftersom hans tjänstgöring inleddes samma dag, som jag på min första pappalediga dag besökte träningen på ett mycket ogästvänligt (minusgrader och blåst) Torvalla IP. Gregg har alltid varit mycket artig, trevlig och korrekt mot mig, och han har alltid haft tid att prata både med mig och Max före och efter träningarna. Det har varit mycket uppskattat från min sida. Men, Hammarbyare som jag är, vill jag föreningens bästa, och jag kan inte påstå att jag är nöjd med 21 poäng på 15 matcher. Hos vem ansvaret för detta ligger, låter jag än så länge vara osagt...
Hur som helst, en (amerikansk) era är över. Nu är det dags att träda in i en ny. Tack, Gregg, för din tid hos oss, och lycka till framöver!
Att marginalerna är små i fotboll, är allmänt känt för oss som älskar sporten. Om Lallets stolpskott hade gått in eller om Sundin haft kyla att sätta det öppna läge han fick i slutskedet, skulle tränaren ha fått stanna. I alla fall till nästa förlust. Jag håller inte med om dem som säger att vi har haft svårt att skapa lägen, det är bara att kolla igenom matcherna återigen, så står det ganska klart att våra forwards har visat en ruskig ineffektivitet. Jag tänker framför allt på matcherna mot Örebro, Landskrona, Sundsvall, Varberg, Värnamo, Örgryte, Brage och Degerfors. Dessa matcher renderade i enbart nio mål, men skulle med normal utdelning ha varit minst 20. Enbart matcherna mot BOIS och ÖSK, borde ha renderat i åtta, nio mål. Minst. Avslutningarna har inte hållit den nivå som man kan kräva av ett lag som år 2014 har som mål att vara allsvenskt.
Nåväl, nu är läget som det är, och att det ofta är tränaren som får bära hundhuvudet är inget okänt inom sportens värld. Frågan är om det alltid är rätt. Om beslutet är noga övervägt, och man har en tydlig bild av vilken ersättare man vill/kan få in, är det svårt att ifrågasätta det. Jag både tror och hoppas att Hammarby har det nu när Thomas Dennerby har rekryterats.
Vad har då Gregg bidragit med under sina 18 månader vid rodret?
En hel del, enligt mig. Minnet är kort hos många. Jag menar, vem minns inte gallerskakningarna under hösten 2011, där en uppretad supporter spydde galla över Roger Franzén, "spelarna kan ju inte ens klara av att göra en nedjoggning tillsammans. Det är dagisnivå på disciplinen!"Många med mig minns "lallandet" på träningarna, den bristande arbetsinsatsen under matcherna och de urusla resultaten, vilka höll på att föra oss ner i avgrunden (division 1 norra, heter serien visst). Det pratades om en "latte- och TV-spelskultur" hos spelarna. Vår käre Linus Hallenius förklarade till och med sin tanke bakom "chippen" i mål i segermatchen mot Landskrona med att "jag brukar köra den avslutningen på FIFA 2010".
Under det första året byggde Gregg upp laget; både konditionsmässigt och disciplinärt. Spelarna fick lära sig vad hårt arbete innebar, och att alla var tvungna att jobba tillsammans för att uppnå resultat. Organisationen förbättrades och träningsupplägget blev mer professionellt. Jag minns en kommentar från en spelare då jag frågade om hur upplägget 2012 var jämfört med det från 2010 och 2011: "Klart bättre nu, mycket mer seriöst. Det är skillnad på amerikansk och svensk professionalism". Jag antar att spelaren i fråga hänvisade till Greggs mycket noggranna förberedelser inför både match och träning. Det som sagts om Gregg är att han använt den största delen av sin vakna tid åt Hammarby. Därtill, i alla fall under inledningen av säsongen 2012, spelades in mycket fin fotboll från de grönvitas sida, som resulterade i 16 poäng på sex matcher. Sedan så kom då smällkaramellerna; 0-2 mot AFF och 1-4 mot Landskrona, vilket, enligt mig, fick den ödesdigra konsekvensen att Gregg blev lite för feg i sin coaching. Detta gjorde spelarna lite osäkra på hur de skulle agera. Gregg har även lyckats styra upp hönsgården till försvar, vilket resulterat i att vi endast släppt in tio mål på femton matcher. Problemet är ju att vi endast mäktat med tolv... Dessvärre har inte Gregg lyckats utveckla det offensiva spelet tillräckligt, och hans hattande med spelsystemet har inte fallit i god jord, vare sig hos spelare eller supporters. Han borde klart tidigare ha bestämt sig för vilket spelsystem han skulle spela efter samt vilka spelare som skulle vara på vilka positioner. Det måste han ta med sig till sitt nästa tränarjobb.
Att våra yngre spelare inte fått den speltid, som många önskat, har nog varit en del i ledningens beslut att entlediga el americano. Det är viktigt att vi har en väl fungerande ungdomsverksamhet, och då är det också av vikt att de yngre, när de väl är redo, får chansen. Jag kan hålla med om att våra yngre förmågor, i synnerhet Lincan och Tranberg, i större utsträckning borde ha fått chansen. Även om Lincan har stenhård konkurrens på sin position, borde han ha fått mer än de tio minuter han fick i bortamatchen mot Brage. Niks hittills relativt svaga säsong, borde ha berett plats för Tranberg, som är en oskolad, men spelskickligt central mittfältare med ett tungt skott.
Slutligen, på det personliga planet känns det lite tråkigt att Gregg slutar, eftersom hans tjänstgöring inleddes samma dag, som jag på min första pappalediga dag besökte träningen på ett mycket ogästvänligt (minusgrader och blåst) Torvalla IP. Gregg har alltid varit mycket artig, trevlig och korrekt mot mig, och han har alltid haft tid att prata både med mig och Max före och efter träningarna. Det har varit mycket uppskattat från min sida. Men, Hammarbyare som jag är, vill jag föreningens bästa, och jag kan inte påstå att jag är nöjd med 21 poäng på 15 matcher. Hos vem ansvaret för detta ligger, låter jag än så länge vara osagt...
Hur som helst, en (amerikansk) era är över. Nu är det dags att träda in i en ny. Tack, Gregg, för din tid hos oss, och lycka till framöver!
lördag 20 juli 2013
Nystart, nu gäller det!
Tre poäng, det är vad denna match handlar om. Möjligheten att äta in lite av det försprång som de andra, sämre, lagen har ovanför oss. Jag skrev samma sak inför matchen mot ÄFF, samtidigt som jag var orolig att för stort fokus låg på att vi skulle lämna vår fina arena. Vi vet alla hur det slutade; krampaktigt spel från de grönvita, och med svårigheter att skapa några direkta möjligheter. Det var enbart tack vare Kennedys fina frispark, som vi fick med oss en pinne från den historiska matchen.
 |
| Kennedy scorar mot ÄFF! |
Vi är i ett liknande läge idag, och jag känner till viss del samma oro; att för mycket av koncentration och uppmärksamhet hos spelarna ligger i det faktum att vi ska genomföra den första matchen någonsin på Vår Arena. Jag hoppas att spelarna, mitt i fansens upprymdhet, lyckas bibehålla koncentrationen och därmed spela hem tre poäng. Vi fans sköter resten; uppladdning, öldrickning, marschen till arenan och, i synnerhet, den elektriska stämningen på arenan, som endast vi kan skapa. Spelarna behöver inte bry sig om annat än att prestera nere på den 105 gånger 68 meter stora planen. Gärna i 95 minuter!
 |
| Fansen sköter festen. Spelarna säkerställer att efterfesten blir munter... |
Det har hänt lite saker under uppehållet beträffande ruljans på spelarfronten. Tim och Sinan har blivit utlånade till konkurrerande klubbar i Superettan, och Castro är på provspel i Azerbajdzjan. Därtill har vi haft åtminstone fyra provspelande amerikaner (Rugg, Gaul, Walker och Shipp), en provspelare från Värmdö (Sonko) samt en värvning av den, efter skrivet kontrakt, omtalade brittiskättade Luke Rodgers. Om Luke är lösningen på våra anfallsproblem är för tidigt att sia om, men av de sex träningar jag har sett med honom, är han en spelartyp som vi saknar. Han går på djupet, han springer och gör sig spelbar, han har en härligt brittisk icke premier league-aktig attityd, som går ut på att kämpa och springa och offra sig för laget. Därtill visar han prov på fin forechecking när motståndarbackarna har bollen. Jag har sett honom återerövra bollen från våra backar under både smålags- och elvamannaspel; senast var det Max som råkade ut för brittens idoga arbete (finns fångat på bild av oss från i torsdags).
Fler kommer det att bli, både under träning och match. Luke är på intet sätt en frälsare, likt Kennedy, men han är en bricka i det målsnåla Hammarby; en den felande målgörande brickan. Han har nött en hel del avslut efter avslutat träningspass.
 |
| Luke nöter avslut! |
Att han startar under kvällens match tar jag för givet. Vem han får bredvid sig, är däremot mer osäkert...
 |
| Vem får Luke bredvid sig? Sundin eller... |
 |
| ... Adelstam? |
 |
| Får vi se Haddad näta i den grönvita tröjan?! |
Under träningarna har Luke kamperat ihop med både Sundin och Adelstam, och med tanke på Sundins icke upphörande ljumskproblem, är jag lite osäker på hur Gregg kommer att formera laget. Kanske vågar han rent av slänga in mr Haddad. Vem vet?!
Av största betydelse är att Bajen får fart i sitt passningsspel, eftersom det tvingar motståndarna till snabba förflyttningar. Håller de grönvita ett högt tempo i bollförflyttningarna, kommer vi att skapa chanser. Känns det igen? Jajamänsan; nu gäller det bara att sätta dit dem. Jag hoppas att Nahir växer fram till den playmaker han värvades till, och att han vågar spela bollen framåt och slå fina crossbollar på kanterna. Han har den förmågan i sig, det gäller att han tar fram den under de återstående 16 matcherna. Den som kamperar bredvid Nahir, får ett enormt ansvar att städa upp; dels centralt på plan, dels som hjälp till ytterbackarna. Blir det Nik, Baggio eller Tranberg som får iklä sig rollen som städgumma? Jag hoppas även att Kennedy visar prov på att uppehållet har gjort honom gott; jag misstänker, om han nu får starta, positioneras på kanten med "license to kill", d.v.s. gå in i mitten och hota. Och... ni i mitten... tänk på att ni har en britt som är ständigt på språng!!
Som in märker, har jag inte skrivit något om känslan att spela på den Nya Arenan, det har redan gjorts av andra, andra och åter andra. Denna match handlar enbart om att bärga de tre poängen. Inget annat!
 |
| Bajen ska vara "herre på täppan" när serien är slut, och riktningen är framåt. |
söndag 30 juni 2013
Det här duger inte...
Vi var runt 1000 förväntansfulla bajare som äntrade den fina arenan i Östersund. Vi skulle spela mot ett lag vars omsättning uppgår till cirka en femtedel av Bajens...
Jag fick sällskap av min gode vän från Rättvik som efter många om och men hade tagit sig med bil upp till Jämtlands huvudstad. Han blev inte imponerad av det han fick se...
Hammarby hade på grund av skador (okända för mig), varit tvunget att disponera om i sitt lag; mittbacksparet var nytt och oprövat, på mittfältet saknade vi en slitvarg i Nik/Baggio, och i anfallet saknades Erik Sundin. Hur statusen ser ut för de frånvarande spelarna ser ut, vet jag inte, men hoppas att alla är spelklara inför den livsviktiga omstarten på Nya Arenan den 20 juni. Denna högtidsstund i vår historia, som skulle vara startskottet på en ny framgångsrik era, håller dessvärre på att förstöras av spelarnas svaga insatser. Alla hade sett fram emot att göra entré på vårt nybygge med en bra tabellplacering i ryggen. Nu, däremot, kan avståndet upp till tredjeplatsen i det närmaste betraktas som ouppnåeligt. Och detta efter endast 14 omgångar. Skandalöst, uselt; ja, vad ni vill. Jag är grymt besviken på det som presterats på plan. Av Hammarby. Av detta upphaussade Hammarby. Av detta Hammarby som år 2013 skulle ta steget upp i fotbollens finrum (nåväl).
Vi ställde upp med Rynell, Kennedy, Besara och CC på mittfältet, och inledningsvis gick det ganska bra. Men efterhand visade det sig att saknaden av Nik eller Baggio var tämligen stor, när vi på ett desperat sätt sökte få grepp om motståndspelarna. Framför allt Rynell såg vilsen ut på sin kant, eftersom han hade sällskap av både Besara och Kennedy, vilka båda vill ha mycket boll. Rynells arbetsområde blev därmed begränsat, eftersom han är van att gå in centralt för att utgöra ett alternativ i uppspelsfasen. Men, som sagt, den ytan var redan upptagen av Mr. K och Besara. Den ytan var redan död för Rynell. I normala fall, så består en av de centrala mittfältspositionerna av en mindre bollkär person än de två vi hade igår, vilket då skapar möjligheter för Rynell att vandra in centralt. Jag anser att det hade varit bättre att placera en mer naturlig kantspelare, typ Lincan eller Lallet, på Rynells position.
Vi mötte ett ÖFK som imponerade med sitt kortpassningsspel, där Hammarby hade stora svårigheter att få tag på de kvicka motsåndarspelarna. De grönvitas första halvtimme, fram till cirka en kvart efter ledningsmålet, kan ses som ganska bra. Förutom de inledande tre, fyra minuterna, var Hammarby tyngre (på ett bra sätt) och mer kontrollerade i sitt spel. Sakta men säkert malde vi ner motståndarna, och Castros något turliga 1-0-mål kan ses som en logisk följd av vårt spelövertag.
Det som däremot hände mellan matchminut 30 och 75 (fram till deras kvitteringsmål) är en gåta för mig. Kontrollerat spel för att bevaka en ledning i all ära, men laget hade inte behövt gå till överdrift. Diskussionen har gått ut på att vi måste bli mer cyniska i den bemärkelsen att inte gå bort sig samt att döda tid. Det som hände, var att de grönvita blev alldeles passiva, och helt sonika helt frivilligt överlät spelövertaget till de spelskickliga motståndarna. På en centralt belägen pub i staden, diskuterade jag matchen med en entrévärd som även var publikvärd på matchen. Han var en före detta division ettspelare i Norge och förklarade för mig att det mest effektiva receptet mot ÖFKs kvicka spel, var en en mer aggressiv press, likt det GIF Sundsvall i sin 3-0-seger mot Jämtlands stolthet. Hammarby gjorde precis tvärtom, de föll tillbaka och överlät initiativet till de rödsvartklädda. Taktisk miss, om du frågar mig; eventuellt kan det ursäktas av den osäkerhet som rotationerna gav upphov till.
Efter kvitteringsmålet tog de grönvita åter, i alla fall bitvis, över initiativet i matchen. Både CC och Nahir hade fina chanser att ge oss ledningen. Jag är mest besviken på hur Nahirs chans förvaltades; på en fin chipfrispelning från den inbytte Sinan, tog Nahir (nonchalans, enligt mig) alldeles för lång tid på sig. Istället för att göra det mest effektiva, d.v.s. att klippa till direkt, skulle Nahir i vanlig ordning ta ner bollen och göra något snyggt. Detta fungerar mot långt sämre motståndare än igår, men inte mot jämbördiga spelare. En annan sak jag tänkte på, var de grönvitas brist på press efter hemmalagets kvittering. Varken de nyinbytta anfallarna eller de övriga orkade ta klivet upp för att återerövra bollen. Istället för att kliva upp med hela laget, fortsatte vi att backa hem, och väntade på att få bollen tills motståndarna av någon anledning tappade den. Ville vi inte eller orkade vi inte vinna matchen? Var vi nöjda med 1-1?
20 dagar till nästa match. Jag hoppas att laget använder uppehållet till något vettigt. Vad är det som brister, varför presterar inte spelarna som de borde, etc.? Att bara prata om att värva leder inget till, utan jag anser att de spelare vi har, borde kunna uträtta betydligt bättre saker på plan än vad som hittills varit fallet. Raden 5-5-4 är klart underkänd på 14 spelade matcher. Hur som helst, nu finns det tid att vända på varenda liten sten.
Det känns som om gårdagens poängförlust fick den ödesdigra konsekvensen att det allsvenska tåget lämnat oss kvar på perrongen. Med en väldigt lång näsa...
Jag fick sällskap av min gode vän från Rättvik som efter många om och men hade tagit sig med bil upp till Jämtlands huvudstad. Han blev inte imponerad av det han fick se...
Hammarby hade på grund av skador (okända för mig), varit tvunget att disponera om i sitt lag; mittbacksparet var nytt och oprövat, på mittfältet saknade vi en slitvarg i Nik/Baggio, och i anfallet saknades Erik Sundin. Hur statusen ser ut för de frånvarande spelarna ser ut, vet jag inte, men hoppas att alla är spelklara inför den livsviktiga omstarten på Nya Arenan den 20 juni. Denna högtidsstund i vår historia, som skulle vara startskottet på en ny framgångsrik era, håller dessvärre på att förstöras av spelarnas svaga insatser. Alla hade sett fram emot att göra entré på vårt nybygge med en bra tabellplacering i ryggen. Nu, däremot, kan avståndet upp till tredjeplatsen i det närmaste betraktas som ouppnåeligt. Och detta efter endast 14 omgångar. Skandalöst, uselt; ja, vad ni vill. Jag är grymt besviken på det som presterats på plan. Av Hammarby. Av detta upphaussade Hammarby. Av detta Hammarby som år 2013 skulle ta steget upp i fotbollens finrum (nåväl).
Vi ställde upp med Rynell, Kennedy, Besara och CC på mittfältet, och inledningsvis gick det ganska bra. Men efterhand visade det sig att saknaden av Nik eller Baggio var tämligen stor, när vi på ett desperat sätt sökte få grepp om motståndspelarna. Framför allt Rynell såg vilsen ut på sin kant, eftersom han hade sällskap av både Besara och Kennedy, vilka båda vill ha mycket boll. Rynells arbetsområde blev därmed begränsat, eftersom han är van att gå in centralt för att utgöra ett alternativ i uppspelsfasen. Men, som sagt, den ytan var redan upptagen av Mr. K och Besara. Den ytan var redan död för Rynell. I normala fall, så består en av de centrala mittfältspositionerna av en mindre bollkär person än de två vi hade igår, vilket då skapar möjligheter för Rynell att vandra in centralt. Jag anser att det hade varit bättre att placera en mer naturlig kantspelare, typ Lincan eller Lallet, på Rynells position.
Vi mötte ett ÖFK som imponerade med sitt kortpassningsspel, där Hammarby hade stora svårigheter att få tag på de kvicka motsåndarspelarna. De grönvitas första halvtimme, fram till cirka en kvart efter ledningsmålet, kan ses som ganska bra. Förutom de inledande tre, fyra minuterna, var Hammarby tyngre (på ett bra sätt) och mer kontrollerade i sitt spel. Sakta men säkert malde vi ner motståndarna, och Castros något turliga 1-0-mål kan ses som en logisk följd av vårt spelövertag.
Det som däremot hände mellan matchminut 30 och 75 (fram till deras kvitteringsmål) är en gåta för mig. Kontrollerat spel för att bevaka en ledning i all ära, men laget hade inte behövt gå till överdrift. Diskussionen har gått ut på att vi måste bli mer cyniska i den bemärkelsen att inte gå bort sig samt att döda tid. Det som hände, var att de grönvita blev alldeles passiva, och helt sonika helt frivilligt överlät spelövertaget till de spelskickliga motståndarna. På en centralt belägen pub i staden, diskuterade jag matchen med en entrévärd som även var publikvärd på matchen. Han var en före detta division ettspelare i Norge och förklarade för mig att det mest effektiva receptet mot ÖFKs kvicka spel, var en en mer aggressiv press, likt det GIF Sundsvall i sin 3-0-seger mot Jämtlands stolthet. Hammarby gjorde precis tvärtom, de föll tillbaka och överlät initiativet till de rödsvartklädda. Taktisk miss, om du frågar mig; eventuellt kan det ursäktas av den osäkerhet som rotationerna gav upphov till.
Efter kvitteringsmålet tog de grönvita åter, i alla fall bitvis, över initiativet i matchen. Både CC och Nahir hade fina chanser att ge oss ledningen. Jag är mest besviken på hur Nahirs chans förvaltades; på en fin chipfrispelning från den inbytte Sinan, tog Nahir (nonchalans, enligt mig) alldeles för lång tid på sig. Istället för att göra det mest effektiva, d.v.s. att klippa till direkt, skulle Nahir i vanlig ordning ta ner bollen och göra något snyggt. Detta fungerar mot långt sämre motståndare än igår, men inte mot jämbördiga spelare. En annan sak jag tänkte på, var de grönvitas brist på press efter hemmalagets kvittering. Varken de nyinbytta anfallarna eller de övriga orkade ta klivet upp för att återerövra bollen. Istället för att kliva upp med hela laget, fortsatte vi att backa hem, och väntade på att få bollen tills motståndarna av någon anledning tappade den. Ville vi inte eller orkade vi inte vinna matchen? Var vi nöjda med 1-1?
20 dagar till nästa match. Jag hoppas att laget använder uppehållet till något vettigt. Vad är det som brister, varför presterar inte spelarna som de borde, etc.? Att bara prata om att värva leder inget till, utan jag anser att de spelare vi har, borde kunna uträtta betydligt bättre saker på plan än vad som hittills varit fallet. Raden 5-5-4 är klart underkänd på 14 spelade matcher. Hur som helst, nu finns det tid att vända på varenda liten sten.
Det känns som om gårdagens poängförlust fick den ödesdigra konsekvensen att det allsvenska tåget lämnat oss kvar på perrongen. Med en väldigt lång näsa...
lördag 29 juni 2013
I eftermiddag gäller det...
I skrivande stund sitter jag lutad mot ett elskåp på Östersunds camping. Nervositeten inför det som väntar är stor, och därför begynte morgonen med en 65- minuterspromenad med start klockan 6.27 (ungefär samma tid som de två Bajen Fansbussarna skulle rulla iväg från Gullmars). Upplevelsen av promenaden var helt fantastiskt och fick mig lite mer avslappnad; solen sken, vattnet låg stilla vid hamnen och, det bästa av allt, inte en käft var ute. Så kan det faktiskt vara en lördagsmorgon på en ort med runt 45 000 invånare; drygt en tiondel av dem kommer att vara på Jämtkraft arena klockan 16.00.
Jag kom hit redan igår kväll, och efter att jag, min sambo och våra två småttingar installerat oss i stugan, begav vi oss till centrum för att äta en bit; till Stortorget närmare bestämt. Detta torg kan bli en mycket bra plats för oss som uppvärmning inför matchen. Jag kan se framför mig att stämningen kommer att vara hög bland de tusentalet grönvita åskådare som kommer att vara på plats på bortaarenan i Östersund. Igår, såg jag emellertid inte ett spår av den tilltänkta grönvita invasionen.
Som rubriken avslöjar, i eftermiddag gäller det; det är viktigt att vi har skakat av oss den fest och de starka känslor, som matchen mot Ängelholm innebar. Det gäller att laget inser att det är dags att se allvaret i situationen, att vi faktiskt riskerar att bli "avhängda" om vi torskar, samtidigt som de andra resultaten går emot oss. Som Carlos sa under intervjun med officiella, "vi kan snacka motståndare i flera timmar, men det är upp till oss att prestera ute på plan". Helt rätt, vi ska inte hela tiden hålla på att analysera våra motståndare till döddagar, det gäller för oss att sätta vårt eget spel. Givetvis finns det saker som man måste hålla koll på hos det laget man möter, samtidigt som det räcker med tre grundläggande aspekter som ligger till grund för en ordentlig kartläggning:
1. Hur agerar motståndarna vid offensiva hörnor eller frisparkar? Vilka tänkbara skyttar har de, vilka går oftast på avslut, vilka varianter har använts?
2. Vem i backlinjen sköter majoriteten av uppspelen? Hur ska våra anfallsspelare (jag utgår ifrån pluralis här) göra för att skära av denna spelare och därmed tvinga en spelare med mindre säker passningsfot slå uppspelen?
3. Genom vilken motsåndarspelare går de flesta uppspel? Hur lyckas vi få bort denna spelare från matchen; blir det Besara eller Nik eller en mer fallande anfallsspelare som får den uppgiften?
Naturligtvis finns andra aspekter att gå igenom (hög eller låg press, specifika varianter, motståndarnas benägenhet för stress vid underläge, detaljer kring olika spelare, etc.), men om man matar de grönvita med för mycket information, är risken att de blir rådvilla, likt "hur skulle jag nu agera när de gjorde så här, etc.". Det finns faktiskt en gräns för hur mycket information en spelare kan ta in beträffande ett motståndarlag. Om alla lagen spelade på ett likadant sätt; javisst; då kan man lära sig hur många detaljer som helst. Men... nu vet vi att så inte är fallet, och då räcker det med ovanstående tre aspekter, och då gäller att spelarna, både i startelvan och inhopparna, kan dessa MYCKET bra.
Resten, efter motståndaranalysen, ska det egna spelet ta hand om. Vi ska vara så trygga i vårt spel, att vi bara ska behöva tänka på det grundläggande hos det andra laget. Därför hoppas jag att vi fortsätter med två anfallare, jag är benägen att hävda att en fortsättning med Adelstam och Sundin skulle vara riktig. Jag vill ha Kennedy på högerkanten i en fri roll, stöttad av Besara och Nik på mitten (Nik, det är dags för dig att göra årets hittills bästa match). På vänsterkanten är jag lite mer kluven; ska man fortsätta med CC eller ska man sätta in Lallet med sin energi (eller är han bäst när motståndarna är lite tröttkörda efter sisådär 60-65 minuter)? Ett ytterligare fullgott alternativ, ska man satsa på den mer bolltrygge Rynell från start, vilket skulle innebära att vårt mittfält skulle bestå av tre extremt bolltrygga spelare? "Hard nut to crack" för Gregg och Banda. Jag tror att Gregg satsar på den först nämnde, men beroende på hur taktiken läggs upp, så anser jag att vi har tre fullgoda alternativ på vänsteryttern och att ingen spelare av dessa tre, skulle vara en felsatsning.
I backlinjen önskar jag att Max och Tuborg (har tyvärr inte kunnat se någon träning i veckan, så jag vet inte hur skadeläget ser ut) startar. På högerkanten får Timisela det stora ansvaret att nästan på egen hand ansvara för korridoren. Jag hoppas han klarar det, samtidigt som risken, likt det som hände mot ÄFF, att motståndarmålvakten snabbt spelar ut bollen mot vår högerkant, eftersom den erbjuder lite större ytor för våra antagonister. Det hände vid två tillfällen i inledningen mot ÄFF, varav en av dessa resulterade i baklängesmålet.
Framför allt vill jag se att våra anfallsspelare ger oss mål. Det är dags för Sundin och Adelstam att visa att de även i framtiden vill vara startspelare. Jag tror att de klarar uppgiften, men då krävs större skärpa (det är faktiskt det saken handlar om). Otalet lägen har skapats, och Sundin är den som har syndat mest, han har faktiskt bränt fem, sex kanonlägen under inledningen av denna säsong. Samtidigt är Erik den anfallsspelare med störst potential; han har bra rörlighet, snabbt och rappt skott, fin teknik och, normalt sett, ett enormt målsinne. Det är dags att visa det nu!
Idag vill jag att Hammarby tar emot den kastade handsken från de "topptre"placerade lagen, och att vi visar att vi vill vara ett allsvenskt lag år 2014!
Jag kom hit redan igår kväll, och efter att jag, min sambo och våra två småttingar installerat oss i stugan, begav vi oss till centrum för att äta en bit; till Stortorget närmare bestämt. Detta torg kan bli en mycket bra plats för oss som uppvärmning inför matchen. Jag kan se framför mig att stämningen kommer att vara hög bland de tusentalet grönvita åskådare som kommer att vara på plats på bortaarenan i Östersund. Igår, såg jag emellertid inte ett spår av den tilltänkta grönvita invasionen.
Som rubriken avslöjar, i eftermiddag gäller det; det är viktigt att vi har skakat av oss den fest och de starka känslor, som matchen mot Ängelholm innebar. Det gäller att laget inser att det är dags att se allvaret i situationen, att vi faktiskt riskerar att bli "avhängda" om vi torskar, samtidigt som de andra resultaten går emot oss. Som Carlos sa under intervjun med officiella, "vi kan snacka motståndare i flera timmar, men det är upp till oss att prestera ute på plan". Helt rätt, vi ska inte hela tiden hålla på att analysera våra motståndare till döddagar, det gäller för oss att sätta vårt eget spel. Givetvis finns det saker som man måste hålla koll på hos det laget man möter, samtidigt som det räcker med tre grundläggande aspekter som ligger till grund för en ordentlig kartläggning:
1. Hur agerar motståndarna vid offensiva hörnor eller frisparkar? Vilka tänkbara skyttar har de, vilka går oftast på avslut, vilka varianter har använts?
2. Vem i backlinjen sköter majoriteten av uppspelen? Hur ska våra anfallsspelare (jag utgår ifrån pluralis här) göra för att skära av denna spelare och därmed tvinga en spelare med mindre säker passningsfot slå uppspelen?
3. Genom vilken motsåndarspelare går de flesta uppspel? Hur lyckas vi få bort denna spelare från matchen; blir det Besara eller Nik eller en mer fallande anfallsspelare som får den uppgiften?
Naturligtvis finns andra aspekter att gå igenom (hög eller låg press, specifika varianter, motståndarnas benägenhet för stress vid underläge, detaljer kring olika spelare, etc.), men om man matar de grönvita med för mycket information, är risken att de blir rådvilla, likt "hur skulle jag nu agera när de gjorde så här, etc.". Det finns faktiskt en gräns för hur mycket information en spelare kan ta in beträffande ett motståndarlag. Om alla lagen spelade på ett likadant sätt; javisst; då kan man lära sig hur många detaljer som helst. Men... nu vet vi att så inte är fallet, och då räcker det med ovanstående tre aspekter, och då gäller att spelarna, både i startelvan och inhopparna, kan dessa MYCKET bra.
Resten, efter motståndaranalysen, ska det egna spelet ta hand om. Vi ska vara så trygga i vårt spel, att vi bara ska behöva tänka på det grundläggande hos det andra laget. Därför hoppas jag att vi fortsätter med två anfallare, jag är benägen att hävda att en fortsättning med Adelstam och Sundin skulle vara riktig. Jag vill ha Kennedy på högerkanten i en fri roll, stöttad av Besara och Nik på mitten (Nik, det är dags för dig att göra årets hittills bästa match). På vänsterkanten är jag lite mer kluven; ska man fortsätta med CC eller ska man sätta in Lallet med sin energi (eller är han bäst när motståndarna är lite tröttkörda efter sisådär 60-65 minuter)? Ett ytterligare fullgott alternativ, ska man satsa på den mer bolltrygge Rynell från start, vilket skulle innebära att vårt mittfält skulle bestå av tre extremt bolltrygga spelare? "Hard nut to crack" för Gregg och Banda. Jag tror att Gregg satsar på den först nämnde, men beroende på hur taktiken läggs upp, så anser jag att vi har tre fullgoda alternativ på vänsteryttern och att ingen spelare av dessa tre, skulle vara en felsatsning.
I backlinjen önskar jag att Max och Tuborg (har tyvärr inte kunnat se någon träning i veckan, så jag vet inte hur skadeläget ser ut) startar. På högerkanten får Timisela det stora ansvaret att nästan på egen hand ansvara för korridoren. Jag hoppas han klarar det, samtidigt som risken, likt det som hände mot ÄFF, att motståndarmålvakten snabbt spelar ut bollen mot vår högerkant, eftersom den erbjuder lite större ytor för våra antagonister. Det hände vid två tillfällen i inledningen mot ÄFF, varav en av dessa resulterade i baklängesmålet.
Framför allt vill jag se att våra anfallsspelare ger oss mål. Det är dags för Sundin och Adelstam att visa att de även i framtiden vill vara startspelare. Jag tror att de klarar uppgiften, men då krävs större skärpa (det är faktiskt det saken handlar om). Otalet lägen har skapats, och Sundin är den som har syndat mest, han har faktiskt bränt fem, sex kanonlägen under inledningen av denna säsong. Samtidigt är Erik den anfallsspelare med störst potential; han har bra rörlighet, snabbt och rappt skott, fin teknik och, normalt sett, ett enormt målsinne. Det är dags att visa det nu!
Idag vill jag att Hammarby tar emot den kastade handsken från de "topptre"placerade lagen, och att vi visar att vi vill vara ett allsvenskt lag år 2014!
lördag 15 juni 2013
Bloggen till Degen...
Klockan 11.30 rullar bussarna iväg mot den gamla (nedlagda) bruksorten. Idag, likt de tidigare 101 matcherna i Superettan, är det endast tre poäng som gäller. Det är dags att vi visar att den har skitserien är alldeles för dålig för oss, samtidigt som vi måste inse att det endast är stenhårt jobb från laget som gäller. Kennedys brandtal till fansen innanför den bräckliga grinden bådade gott och lovade mer. Även el americano och Sundin visade cohones, och bemötte fansens frustration. Jag hävdar att det är bättre att vi jobbar tillsammans än att vi är splittrade. Givetvis måste laget ges tid, samtidigt som det är just tiden som är lite irriterande för oss. Tiden som vi har varit i den näst högst serien, alltså... Men, som sagt, med gemensamma krafter; från styrelse, via ledare och spelare, till oss fans, har jag stora förhoppningar om att vi kommer att lyckas med vårt mål.
Matchen då?! Jag misstänker att startelvan blir någorlunda identisk jämfört med föregående match; möjligen att Adelstam går in istället för Schuler. Men, men, jag låter det var osagt. Schuler har förvisso visat prov på fin rörlighet och hyfsad teknik, men i de avgörande lägena har det allt för ofta knutit sig för honom. Oavsett vem som kamperar bredvid en uppvaknad Sundin, hoppas jag att vi fortsätter med rörligheten, skapandet av målchanser och, framför allt, att vi sätter dit de lägen vi jobbar oss fram till.
Matchen mot Varberg lovade så mycket, men förstördes av två vårdslösa gula kort. Innan utvisningen kom hade vi haft två ypperliga lägen, och spelet lovade en hel del. Därtill missades ytterligare en handfull mycket goda chanser. Så snacket om att vi har svårt att skapa målchanser, är väl egentligen inte helt sant. I de elva matcherna som vi spelat, är det egentligen bara i fyra matcher som vi inte har skapat några bra lägen; matcherna mot LSK, FFF, AFF och GAIS, var alla mycket torftiga tillställningar. I de övriga matcherna har vi skapat en uppsjö lägen där vi borde ha gjort många fler mål; i synnerhet matcherna mot ÖSK, LBOIS och VBOIS, där vi borde ha kommit upp i en fyra, fem mål. Även i matcherna mot Värnamo, Sundsvall och J.Södra hade det kunnat göras fler mål.
Summa summarum, fortsätt att ha tålamod, så kommer förhoppningsvis målen också. Ikväll vill jag att de grönvita krigarna ger oss tusentalet bajare en föreställning som gör att vi får en trevlig hemfärd. Jag pallar inte med fler onödiga poängtapp.
Mot Degen. Mot tre poäng. Mot Allsvenskan!
Matchen då?! Jag misstänker att startelvan blir någorlunda identisk jämfört med föregående match; möjligen att Adelstam går in istället för Schuler. Men, men, jag låter det var osagt. Schuler har förvisso visat prov på fin rörlighet och hyfsad teknik, men i de avgörande lägena har det allt för ofta knutit sig för honom. Oavsett vem som kamperar bredvid en uppvaknad Sundin, hoppas jag att vi fortsätter med rörligheten, skapandet av målchanser och, framför allt, att vi sätter dit de lägen vi jobbar oss fram till.
Matchen mot Varberg lovade så mycket, men förstördes av två vårdslösa gula kort. Innan utvisningen kom hade vi haft två ypperliga lägen, och spelet lovade en hel del. Därtill missades ytterligare en handfull mycket goda chanser. Så snacket om att vi har svårt att skapa målchanser, är väl egentligen inte helt sant. I de elva matcherna som vi spelat, är det egentligen bara i fyra matcher som vi inte har skapat några bra lägen; matcherna mot LSK, FFF, AFF och GAIS, var alla mycket torftiga tillställningar. I de övriga matcherna har vi skapat en uppsjö lägen där vi borde ha gjort många fler mål; i synnerhet matcherna mot ÖSK, LBOIS och VBOIS, där vi borde ha kommit upp i en fyra, fem mål. Även i matcherna mot Värnamo, Sundsvall och J.Södra hade det kunnat göras fler mål.
Summa summarum, fortsätt att ha tålamod, så kommer förhoppningsvis målen också. Ikväll vill jag att de grönvita krigarna ger oss tusentalet bajare en föreställning som gör att vi får en trevlig hemfärd. Jag pallar inte med fler onödiga poängtapp.
Mot Degen. Mot tre poäng. Mot Allsvenskan!
måndag 10 juni 2013
Kennedy med i matchtruppen och den grävande journalistiken har återigen gjort sig påmind...
Efter tre raka 0-1-förluster är det ikväll endast tre poäng som gäller, varken mer eller mindre. Detta för att laget ska få arbetsro, och för att laget ska ta nödvändiga kliv i tabellen. Vi ska inte parkera på en niondeplats, det är under vår värdighet. Vi ska i slutändan hamna på de två första platserna. Det är dags att visa att vi vill vara med och tampas i toppen.
Enligt officiellas intervju med Banda, är det bland annat stenhårt krig om både första- och andrabollar som gäller, och det borgar kanske för en liten mer defensiv uppställning med ett defensivt balanserat mittfält. Samtidigt, om man dömer av de två träningarna som jag sett, så kan det bli en 4-4-2-uppställning; eventuellt med en något otränad Kennedy till höger på mittfältet. De övriga mittfältsplatserna lär tas om hand av CC, Besara och Nik.
Banda säger vidare att Varbergs lag kan bli lite utdraget, och därför anser jag det av yttersta vikt att Bajens passningsspel är fartfyllt, så att djupa sår kan skapas i deras försvarsspel. Som jag skrev, är en stor del av filosofin att bollen förflyttas väldigt snabbt, så att luckor skapas i motståndarnas försvarsspel, samt att våra ytterbackar följer med upp i anfallen. Just ytterbackarnas vilja att anfalla och ta uppoffrande löpningar, har det varit lite si och så med; att ta löpningar för varandra, har blivit en guideline inom den moderna fotbollen. Alltså, jag vill se Figge och Timisela springa upp och ner för sin respektive kant; inte nödvändigtvis för att få bollen, utan för att skapa ett numerärt överläge, och därmed "slå ut" sin motståndare. Orkar man inte, är det bara att byta.
Sedan skulle jag även vilja se att anfallsduon presterar; om det nu är Sundin och Schuler som kommer att kampera ihop, så har dessa två herrar endast stått för två av lagets sju mål. Det är sju mål färre än vad Vanneryd i motståndarlaget gjort. Bara det faktum att "Självmål" ligger på delad förstaplats i vår interna skytteliga, säger en hel del. Visst vore det lite lockande med en 1-0-seger efter... just det, ett självmål. Ni förstår vad det skulle innebära i rangordning i vår interna skytteliga... Hur som helst, Schuler är en väldigt rörlig spelare med hyfsad teknik och arbetsvilja, och han kan, och har, skapa/t oreda i motståndarförsvaren med sin löpvillighet. Problemet är att det är lite skygglappar på, när han väl hamnar i tighta avslutningslägen. Här vill jag se en förbättring! Sundin har haft lite "klister-på-bollen-tendenser" de senaste matcherna, där han, trots lägen att släppa bollen, har fortsatt själv, och därmed ställt laget i problem vid de tillfällen då han tappat boll. Dock, han har stått för en del läckra framspelningar, som den till Schuler mot GIF. Vi får se om Sundin får ut mer av sitt spel om det visar sig att Kennedy är startklar.
Rykten i pressen gör gällande att vår tränare är på väg bort, eftersom det "finns ett missnöje med honom i spelartruppen". Fin journalistik detta! Om jag ska vara ärlig, att hitta fem s.k. missnöjda spelare, som i detta läge söks upp av en "skandalsniffande" s.k journalist, och som tillåts tala om hur spelare raljerar om Gregg, är missnöjda med honom, etc., är inte särskilt svårt. Jag, som har besökt närmare 100 träningar alltsedan el americano tillträdde, skulle också kunna söka upp ett stort antal spelare och ställa ledande (läs negativa) frågor om tränaren. Jag vet precis vilka spelare jag skulle fråga, för att söka lite missnöje. "Som man ropar (i skogen) får man svar", som det heter. Det är intressant när det dyker upp journalister från de stora tidningarna så fort det vankas sensationer (Kennedy kommer, tränare ryktas få sparken, etc), och med sin bräckligt underbyggda information, söker hitta källor som bekräftar deras ståndpunkt. Att det diskuteras tränarnamn och att Gregg ifrågasätts är helt naturligt, när det har gått så dåligt som det har gjort. Det behöver man inte vara en "allvetande" och "intelligent" journalist för att fatta.
Förresten, det är intressant att notera, likt någon på svenska fans forum skrev, att det råder tystnadsplikt om de mest bagatellartade sakerna, både från spelare och ledare, men att när det gäller så stora frågor om tränarens vara eller icke vara, läcker klubben (några spelare) som ett såll. "Man silar mygg, och sväljer kameler", för att använda sig av ett annat ordpråk.
Hur som helst, ikväll förenas vi i en skön grönvit massa, som genom sång och glädje lyfter fram laget mot tre poäng. Hoppas att de elva grönvita startspelarna är lika taggade som vi på läktarna!
Enligt officiellas intervju med Banda, är det bland annat stenhårt krig om både första- och andrabollar som gäller, och det borgar kanske för en liten mer defensiv uppställning med ett defensivt balanserat mittfält. Samtidigt, om man dömer av de två träningarna som jag sett, så kan det bli en 4-4-2-uppställning; eventuellt med en något otränad Kennedy till höger på mittfältet. De övriga mittfältsplatserna lär tas om hand av CC, Besara och Nik.
Banda säger vidare att Varbergs lag kan bli lite utdraget, och därför anser jag det av yttersta vikt att Bajens passningsspel är fartfyllt, så att djupa sår kan skapas i deras försvarsspel. Som jag skrev, är en stor del av filosofin att bollen förflyttas väldigt snabbt, så att luckor skapas i motståndarnas försvarsspel, samt att våra ytterbackar följer med upp i anfallen. Just ytterbackarnas vilja att anfalla och ta uppoffrande löpningar, har det varit lite si och så med; att ta löpningar för varandra, har blivit en guideline inom den moderna fotbollen. Alltså, jag vill se Figge och Timisela springa upp och ner för sin respektive kant; inte nödvändigtvis för att få bollen, utan för att skapa ett numerärt överläge, och därmed "slå ut" sin motståndare. Orkar man inte, är det bara att byta.
Sedan skulle jag även vilja se att anfallsduon presterar; om det nu är Sundin och Schuler som kommer att kampera ihop, så har dessa två herrar endast stått för två av lagets sju mål. Det är sju mål färre än vad Vanneryd i motståndarlaget gjort. Bara det faktum att "Självmål" ligger på delad förstaplats i vår interna skytteliga, säger en hel del. Visst vore det lite lockande med en 1-0-seger efter... just det, ett självmål. Ni förstår vad det skulle innebära i rangordning i vår interna skytteliga... Hur som helst, Schuler är en väldigt rörlig spelare med hyfsad teknik och arbetsvilja, och han kan, och har, skapa/t oreda i motståndarförsvaren med sin löpvillighet. Problemet är att det är lite skygglappar på, när han väl hamnar i tighta avslutningslägen. Här vill jag se en förbättring! Sundin har haft lite "klister-på-bollen-tendenser" de senaste matcherna, där han, trots lägen att släppa bollen, har fortsatt själv, och därmed ställt laget i problem vid de tillfällen då han tappat boll. Dock, han har stått för en del läckra framspelningar, som den till Schuler mot GIF. Vi får se om Sundin får ut mer av sitt spel om det visar sig att Kennedy är startklar.
Rykten i pressen gör gällande att vår tränare är på väg bort, eftersom det "finns ett missnöje med honom i spelartruppen". Fin journalistik detta! Om jag ska vara ärlig, att hitta fem s.k. missnöjda spelare, som i detta läge söks upp av en "skandalsniffande" s.k journalist, och som tillåts tala om hur spelare raljerar om Gregg, är missnöjda med honom, etc., är inte särskilt svårt. Jag, som har besökt närmare 100 träningar alltsedan el americano tillträdde, skulle också kunna söka upp ett stort antal spelare och ställa ledande (läs negativa) frågor om tränaren. Jag vet precis vilka spelare jag skulle fråga, för att söka lite missnöje. "Som man ropar (i skogen) får man svar", som det heter. Det är intressant när det dyker upp journalister från de stora tidningarna så fort det vankas sensationer (Kennedy kommer, tränare ryktas få sparken, etc), och med sin bräckligt underbyggda information, söker hitta källor som bekräftar deras ståndpunkt. Att det diskuteras tränarnamn och att Gregg ifrågasätts är helt naturligt, när det har gått så dåligt som det har gjort. Det behöver man inte vara en "allvetande" och "intelligent" journalist för att fatta.
Förresten, det är intressant att notera, likt någon på svenska fans forum skrev, att det råder tystnadsplikt om de mest bagatellartade sakerna, både från spelare och ledare, men att när det gäller så stora frågor om tränarens vara eller icke vara, läcker klubben (några spelare) som ett såll. "Man silar mygg, och sväljer kameler", för att använda sig av ett annat ordpråk.
Hur som helst, ikväll förenas vi i en skön grönvit massa, som genom sång och glädje lyfter fram laget mot tre poäng. Hoppas att de elva grönvita startspelarna är lika taggade som vi på läktarna!
torsdag 6 juni 2013
Fyra matcher kvar till uppehållet...
"Vi tar en match i taget", brukar det höras från tränar-, ledar- och spelarhåll när man frågar dem om de närmaste matcherna framöver. Normalt sett brukar jag hålla med, men i detta fall gör jag ett undantag. I detta nu ligger vi nio poäng efter andraplacerade FFF och sex poäng efter trean Sundsvall, och för att tagga spelarna lite extra tycker jag att Gregg och Banda ska framföra ett annat budskap. Vi har fyra matcher till uppehållet, och vi möter Varberg och Ängelholm hemma samt Degerfors och Östersund borta. Inga "omöjliga" matcher, med andra ord (jag vet att jag är farligt ute när jag skriver så), och då tycker jag att tränarna ska skriva upp en "checklista" med dessa fyra matcher, och förmedla hela föreningens krav på dessa fyra matcher. NÄMLIGEN 12 POÄNG!!
Jag ser inget problematiskt med detta, och jag vet att bland annat Helsingborg delade in sin säsong i fem respektive tio matcher, och pratade om den önskvärda poängskörden under dessa matcher. Det blir ett konkret mål för hela föreningen, och spelarna vet vad som gäller. Naturligtvis är målet att vinna samtliga matcher, men om nu Hammarby gör dessa fyra matcher till en liten "miniserie", där tolv poäng är det enda acceptabla. När första matchen är vunnen, bockar man av den, och siktar på nästa. Tanken är att den enstaka matchen, enbart ska vara ett led i jakten på den totala poängsumman.
Risken är att om man går på pumpen i den inledande matchen, måste hela målbilden göras om. Men, i detta fall anser jag att det är värt risken, eftersom vi ligger så prekärt till. Säg till spelarna, "nu har vi dessa fyra matcher kvar till uppehållet, och det enda som gäller är tolv poäng. Ett lagom krav, enligt mig, och sedan kan du ju vila upp sig mentalt, eftersom ett sådant tänk kan tära på psyket. Väl tillbaka, kan man ställa upp nya målsättningar för framtiden.
Idag är det träning kl. 14.30, och det man hoppas se, är en pigg och frisk Kennedy, som kan ingjuta mot i spelartruppen. Är det någon spelare man kan luta sig mot i truppen, så är det mr. K. Som framgår av intervjun på hemsidan, så pratar Kennedy mycket om vikten av att pusha sina lagkamrater, eftersom det framför allt den mentala sidan som just nu fallerar.
Förhoppningsvis kommer Stenblom att besöka Årsta för att ta fina bilder och krafsa ihop någon text. Själv kan jag inte bevittna träningen, men jag hoppas att vara på plats imorgon.
Jag ser inget problematiskt med detta, och jag vet att bland annat Helsingborg delade in sin säsong i fem respektive tio matcher, och pratade om den önskvärda poängskörden under dessa matcher. Det blir ett konkret mål för hela föreningen, och spelarna vet vad som gäller. Naturligtvis är målet att vinna samtliga matcher, men om nu Hammarby gör dessa fyra matcher till en liten "miniserie", där tolv poäng är det enda acceptabla. När första matchen är vunnen, bockar man av den, och siktar på nästa. Tanken är att den enstaka matchen, enbart ska vara ett led i jakten på den totala poängsumman.
Risken är att om man går på pumpen i den inledande matchen, måste hela målbilden göras om. Men, i detta fall anser jag att det är värt risken, eftersom vi ligger så prekärt till. Säg till spelarna, "nu har vi dessa fyra matcher kvar till uppehållet, och det enda som gäller är tolv poäng. Ett lagom krav, enligt mig, och sedan kan du ju vila upp sig mentalt, eftersom ett sådant tänk kan tära på psyket. Väl tillbaka, kan man ställa upp nya målsättningar för framtiden.
Idag är det träning kl. 14.30, och det man hoppas se, är en pigg och frisk Kennedy, som kan ingjuta mot i spelartruppen. Är det någon spelare man kan luta sig mot i truppen, så är det mr. K. Som framgår av intervjun på hemsidan, så pratar Kennedy mycket om vikten av att pusha sina lagkamrater, eftersom det framför allt den mentala sidan som just nu fallerar.
Förhoppningsvis kommer Stenblom att besöka Årsta för att ta fina bilder och krafsa ihop någon text. Själv kan jag inte bevittna träningen, men jag hoppas att vara på plats imorgon.
måndag 3 juni 2013
Stenbloms tankar om "krisen"...
Folk på forum gnäller just nu på att dom vill se en ny tränare och nya spelare i Hammarby så det inte blir en till säsong i superettan för laget i deras hjärtan. Jag tror själv inte det är rätt idé att byta tränare, eftersom man ser hur det gått tidigare gånger vid tränarbyten; både i Hammarby och andra klubbar. Istället för att fokusera på det negativa, är det nödvändigt att vi sluter upp och stöttar laget och ledarna runt laget; först dom sista matcherna innan uppehållet, och framför allt på de två sista matcherna på gamla söderstadion.
Det är långt kvar av serien hela 20 matcher kvar och hela 60 poäng att spela om. Många av lagen som just nu ligger före oss i tabellen, tror inte jag personligen kommer ligga före oss när säsongen sammanfattas i höst. Jag tror fortfarande på att vi får fira ett allsvensk avancemang detta år på nya söderstadion, jag tänker inte sätta mig ner och dricka gravölen.
Slut leden, tänk positivt, använd all er energi till att stötta vårt lag! Tillsammans är vi Hammarby!
Många önskar att Kennedy var spelbar igen och vem gör inte det? Viktigt är dock att inte förlita oss på att en enda spelare ska göra skillnad. Just nu är läget sådant att Kennedy inte är tillgänglig, och då får man ta det och inte klaga och gnälla på dom spelarna som finns på hans position istället. Vi har många bra och många unga spelare, som även de kan komma in och göra skillnad.
Första gångerna för mig när man var på Årsta med Sankan, så visste man inte om man skulle våga snacka med dem, eftersom det ju var spelarna i ens favoritlag. Men jag insåg väldigt fort att dom är inte är några divor eller otrevliga, utan dom är som vem som helst med den skillnaden att de har fotboll som sitt yrke. Därtill är många flera år yngre än undertecknad.
Så försök ta er ner till Årsta snacka med spelarna efter träningen. Passa på att hälsa på Carlos och Gregg, vilka nästan alltid är redo att hälsa när man är där; och detta oavsett hur det gått matchen innan. Det laget behöver är stöd istället för burop och annat negativt. För tillfället är det enda rätta att inte stirra oss blinda på tabellen och tidningsrubriker om kris i Bajen och att möjligheterna till allsvenskt avancemang är borta. Just nu gäller bara fokus på att stötta laget, och jag är säker på att det snart kommer att lossna för våra grönvita kämpar.
Slut leden, tänk positivt, använd all er energi till att stötta vårt lag! Tillsammans är vi Hammarby!
söndag 2 juni 2013
Vägskäl...
Nåväl, fullt så dramatiskt som överskriften antyder, är det väl inte; efter dagens match kommer exakt en tredjedel av "Skitettan" att vara spelad. Det återstår med andra ord 20 matcher, och 60 poäng, att spela om. Men med tanke på de senaste två förlusterna känns det nödvändigt med en trepoängare, eftersom vi annars kommer att hamna sex poäng efter tredjeplatsen, och därmed kommer att jaga bland andra Giffarna. Även om Giffarna traditionellt sett tappar allt spel (nerverna?) under höstens sista omgångar, så kan vi inte räkna med denna hjälp. Vi får helt enkelt se till att ta tag i sakerna på egen hand.
För dryga timmen sedan rullade de två BF-bussarna iväg på en långtur norrut, för att sjunga fram de grönvita. Jag förmodar att de kommer att få ett bättre mottagande av norrlandspolisen (liten överdrift, geografiskt sett, ligger Sundsvall ganska exakt i mitten av Sverige), än som var fallet i Götlaborrrrg. Detta innebär att fansen kan ta med sig både katt och trumma in på läktarna; det kommer att vara välbehövligt, vi behöver allt stöd vi kan få. Vårt starka bortastöd är av historisk dignitet, och det vittnar om vilket (plågat) släkte bajare är; i motgång, tre år i denna hemska serie, är vårt bortastöd starkare än någonsin. Sannerligen imponerande! Så, grönvita laget, ge oss det vi förtjänar, en uppflyttning!
Eftersom jag inte räknar med vare sig Kennedy eller Max förrän efter sommaruppehållet, vore det trevligt och nödvändigt om avståndet till de tre översta platserna inte var avgrundsdjupt, likt de matcher Max (J.Södra) och Kennedy (ÄFF) gjorde comeback i föregående år. Även av andra skäl är det viktigt att inte ligga för långt efter; vårt inträde i Vår Arena nödvändiggör goda resultat fram till den 20:e juli mot ÖIS. Det är nu som vi ska lägga grunden för vår breda publikbas, och som alla vet, framgång föder framgång; även publikmässigt. Ligger vi risigt till inför ÖIS-matchen, riskerar vi att förlora många presumtiva åskådare i framtiden, och det är av yttersta vikt att vi "bor in oss" i jättebygget. Det fungerar inte med en sisådär 8 000-10 000 per match; då kommer vi aldrig att känna oss hemma, utan endast se tomma stolar på, framför allt, de övre sektionerna. Vi kommer känna oss vilsna, och då riskerar stämningen att bli därefter. Jag vet, det borde inte vara så... Ett hem, ska vara precis som när ett hem är som bäst, d.v.s. fullt med folk när det är fest; alltså när vi spelar hemmamatch. Detta gör att folk känner sig bekväma på festen, och av den enkla anledningen återkommer fest (match) efter fest.
Det råder lite delade meningar om hur Bajen ska ställa upp, och om vi börjar med backlinjen, så hoppas jag att Monday tar plats bredvid Guldborg. Theorin placeras alltså på bänken. Monday känns mer beslutsam i det defensiva spelet, och är mer bolltrygg, samtidigt som hans passningsfot möjliggör fler uppspelsalternativ. Monday behöver bara tänka på att hans hårdhet inte övergår i fulhet, d.v.s. gula eller röda kort. Theo har dessvärre inte imponerat på mig i de fem raka matcher han spelat från start; det defensiva spelet mot BOIS och agerandet vid J.Södras målskott, har inte varit övertygande. På mittfältet saknades Nik på torsdagens träning (träningsmatch mot Costa Rica i tisdags), och eftersom Nik då förlorar värdefull tid med laget, kanske Gregg ser möjligheten att skaffa en ny partner åt Baggio. Det jag menar är, om laget har tränat hela veckan, skulle det kännas märkligt att träna in ett lag, som ändå inte är identiskt med det lag som ska spela kommande match. Nåväl, den som lever får se... På yttermittfältsplatserna vore det kul med lite speed, och eftersom man kan förmoda att Giffarna kommer att hålla i taktpinnen, skulle det vara ett utmärkt tillfälle med CC och Lincan på kanterna. De skulle kunna skära djupa sår i hemmalagets försvarslinje.
Även Sundin känns som ett bra val i denna match; han kan ligga på rulle, och hela tiden vänta på bra bollar. Det gäller bara att han är på humör att ta skitjobbet, d.v.s att ta de där jobbiga löpningarna som är ämnade ge ytor åt sina medspelare och inte bara åt sig själv. Det är viktigt att Erik, om han får spela, trycker ner motståndarnas backlinje, för att skapa ytor åt de andra. Därtill kanske han får understöd av två vindsnabba spelare på kanten. Om Hammarby väljer att spela med två anfallare, ligger väl återigen Schuler närmast till hand. Vad folk än må säga, anser jag att, rent teoretiskt, att Sinan och Erik skulle vara en utmärkt kombination, men så länge som Sinan och Gregg inte drar jämnt (Sinan tar sig i kragen?), känns denna konstellation dessvärre osannolik.
Vägskäl eller inte; mellan kl. 15.45 och 17.35 har de grönvita chansen att återta en stor del av den heder som gått förlorade i de senaste två matcherna. Och... en sak till... glöm inte att en match består av två halvlekar. Det kan vara värt för Gregg att påpeka att motståndarna kanske, med de två senaste matcherna i minnet, kommer att pressa oss lite hårdare i den andra halvleken.
Forza Bajen! Mot tre poäng!
För dryga timmen sedan rullade de två BF-bussarna iväg på en långtur norrut, för att sjunga fram de grönvita. Jag förmodar att de kommer att få ett bättre mottagande av norrlandspolisen (liten överdrift, geografiskt sett, ligger Sundsvall ganska exakt i mitten av Sverige), än som var fallet i Götlaborrrrg. Detta innebär att fansen kan ta med sig både katt och trumma in på läktarna; det kommer att vara välbehövligt, vi behöver allt stöd vi kan få. Vårt starka bortastöd är av historisk dignitet, och det vittnar om vilket (plågat) släkte bajare är; i motgång, tre år i denna hemska serie, är vårt bortastöd starkare än någonsin. Sannerligen imponerande! Så, grönvita laget, ge oss det vi förtjänar, en uppflyttning!
Eftersom jag inte räknar med vare sig Kennedy eller Max förrän efter sommaruppehållet, vore det trevligt och nödvändigt om avståndet till de tre översta platserna inte var avgrundsdjupt, likt de matcher Max (J.Södra) och Kennedy (ÄFF) gjorde comeback i föregående år. Även av andra skäl är det viktigt att inte ligga för långt efter; vårt inträde i Vår Arena nödvändiggör goda resultat fram till den 20:e juli mot ÖIS. Det är nu som vi ska lägga grunden för vår breda publikbas, och som alla vet, framgång föder framgång; även publikmässigt. Ligger vi risigt till inför ÖIS-matchen, riskerar vi att förlora många presumtiva åskådare i framtiden, och det är av yttersta vikt att vi "bor in oss" i jättebygget. Det fungerar inte med en sisådär 8 000-10 000 per match; då kommer vi aldrig att känna oss hemma, utan endast se tomma stolar på, framför allt, de övre sektionerna. Vi kommer känna oss vilsna, och då riskerar stämningen att bli därefter. Jag vet, det borde inte vara så... Ett hem, ska vara precis som när ett hem är som bäst, d.v.s. fullt med folk när det är fest; alltså när vi spelar hemmamatch. Detta gör att folk känner sig bekväma på festen, och av den enkla anledningen återkommer fest (match) efter fest.
Det råder lite delade meningar om hur Bajen ska ställa upp, och om vi börjar med backlinjen, så hoppas jag att Monday tar plats bredvid Guldborg. Theorin placeras alltså på bänken. Monday känns mer beslutsam i det defensiva spelet, och är mer bolltrygg, samtidigt som hans passningsfot möjliggör fler uppspelsalternativ. Monday behöver bara tänka på att hans hårdhet inte övergår i fulhet, d.v.s. gula eller röda kort. Theo har dessvärre inte imponerat på mig i de fem raka matcher han spelat från start; det defensiva spelet mot BOIS och agerandet vid J.Södras målskott, har inte varit övertygande. På mittfältet saknades Nik på torsdagens träning (träningsmatch mot Costa Rica i tisdags), och eftersom Nik då förlorar värdefull tid med laget, kanske Gregg ser möjligheten att skaffa en ny partner åt Baggio. Det jag menar är, om laget har tränat hela veckan, skulle det kännas märkligt att träna in ett lag, som ändå inte är identiskt med det lag som ska spela kommande match. Nåväl, den som lever får se... På yttermittfältsplatserna vore det kul med lite speed, och eftersom man kan förmoda att Giffarna kommer att hålla i taktpinnen, skulle det vara ett utmärkt tillfälle med CC och Lincan på kanterna. De skulle kunna skära djupa sår i hemmalagets försvarslinje.
Även Sundin känns som ett bra val i denna match; han kan ligga på rulle, och hela tiden vänta på bra bollar. Det gäller bara att han är på humör att ta skitjobbet, d.v.s att ta de där jobbiga löpningarna som är ämnade ge ytor åt sina medspelare och inte bara åt sig själv. Det är viktigt att Erik, om han får spela, trycker ner motståndarnas backlinje, för att skapa ytor åt de andra. Därtill kanske han får understöd av två vindsnabba spelare på kanten. Om Hammarby väljer att spela med två anfallare, ligger väl återigen Schuler närmast till hand. Vad folk än må säga, anser jag att, rent teoretiskt, att Sinan och Erik skulle vara en utmärkt kombination, men så länge som Sinan och Gregg inte drar jämnt (Sinan tar sig i kragen?), känns denna konstellation dessvärre osannolik.
Vägskäl eller inte; mellan kl. 15.45 och 17.35 har de grönvita chansen att återta en stor del av den heder som gått förlorade i de senaste två matcherna. Och... en sak till... glöm inte att en match består av två halvlekar. Det kan vara värt för Gregg att påpeka att motståndarna kanske, med de två senaste matcherna i minnet, kommer att pressa oss lite hårdare i den andra halvleken.
Forza Bajen! Mot tre poäng!
fredag 3 maj 2013
Fotbollen i skymundan...
Tre poäng blev det denna match, men det är inte matchen i sig, som är det bestående intrycket denna kväll.
Det bestående intrycket handlar om den tysta minut som dryga 8 000 människor genomförde som en hyllning till en avliden kollega. Upplevelsen blev extra stark, eftersom den tysta minuten, som var helt knäpptyst, genomfördes på en arena som knappast förknippas med tystnad. En avliden, blivande trebarnsfar, tillhörande ett fiendelag, visades en enorm respekt av både Hammarby- och Assyriskafans under denna tysta minut. Stor respekt till alla inblandade, och manisfestationen är ytterligare ett bevis på att fotbollen faktiskt förbrödrar, och inte, som många enögda fotbollsjournalister hävdar, enbart är ett forum där hat växer och frodas. Liv är viktigare än klubbtillhörighet, och detta kan ingen någonsin ta ifrån oss. När det väl gäller, finns en enorm förmåga till att visa respekt, ödmjukhet och även kärlek då någonting hemsk har inträffat. Jag är själv tvåbarnsfar, och blir alldeles tårögd av tanken om något skulle hända mina fina barn, mig eller deras underbara mor någonting. Mina tankar finns för alltid hos den familj som Ivan Turina lämnar bakom sig. Jag hoppas att familjen får det stöd de behöver, och att döttrarna, när de är stora nog, kommer att få hjälp att minnas honom. När liknande händelser inträffar, liksom i fallet Stefan Liv, känns det viktigt att stanna upp lite och skänka en tanke av tacksamhet till det liv man har och de vänner som finns runt omkring. Det är lätt att man tar saker för givet, och att man glömmer bort att visa uppskattning till alla underbara människor man har runt omkring sig.
Matchen i sig, är egentligen inte särskilt mycket att skriva hem om; vi vann på ren tur, på krigarinstinkt och på att vi var mer utvilade än Assyriska till den här matchen. Tre poäng är ändå alltid tre poäng, och dessa ger oss den nödvändiga knuffen i rätt riktning, både beträffande tabelläge och självförtroende. Och... och det ska inte underskattas, vi gjorde faktiskt Assyriska ganska uddlösa, vi förhindrade faktiskt dem att få igång sitt vägvinnande spel!
Bajen hade valt att ställa upp med en 4-2-3-1-uppställning, där Besara fick husera i området mellan AFFs mittfält och backlinje. Hans insats var väl sådär, och han har helt klart mer att bevisa. Jag hoppas emellertid att Gregg ger honom fortsatt förtroende på denna position, eftersom killen behöver fyllas på med stora doser självförtroende. Detta framgick av största tydlighet under gårdagens match. Tack vare den extra personen på mittfältet, fick Bajen även ett större bollinnehav, vilket, enligt Gregg på presskonferensen, har minskat match för match sedan premiärmatchen. I matchen mot FFF var de grönvitas bollinnehav väldigt lågt. Bajen hade klart mer boll, men hade väldigt svårt att skapa några bra lägen, och det känns symptomatiskt för matchen att vi fick hjälp med att göra målet.
Mikael Rynell stod för en mycket bra insats, och visade med sin första bolltouch att han är i god form. Just hans trygghet med boll, bidrog till att det grönvita spelet faktiskt förbättrades från matchminut 30 och framåt. Mikael tog hand om många uppspel, där han, med ryggen vänd mot motståndaren, framgångsrikt petade bollen inåt plan för att skapa yta åt sig själv och medspelarna. Därtill hade han ett par sköna "tvåfotare" och en riktigt läcker nedtagning. Från att inte ha varit med på bänken, till att göra en så gedigen insats, är tämligen imponerande. Han lär spela från start på torsdag.
Även Hopf stod för ett mycket bra spel, han var lugn i inläggsspelet, och var en starkt bidragande orsak till att de tre poängen kunde hämtas hem. Hans räddning och efterföljande "bortskyffling" av bollen efter Baggios felpassning, var av högsta klass.
CC stod, framför allt defensivt, för en bra insats, där han vid flertalet tillfällen arbetade tillbaka bollen. Imponerande att se, och dessa aktioner tände verkligen publiken. Jag önskar emellertid att han får till sitt offensiva spel lite mer och att hans samarbete med Figge förbättras. Igår, liksom mot FFF, såg man knappt skymten av något samarbete mellan dessa två. Här måste en förbättring ske.
Nåväl, vi önskade oss tre poäng, och det var det vi fick med oss hem. Låt oss nöjas med det; "we are still learning and improving", som Gregg sa på presskonferensen.
Och, som sagt, vila i frid, Ivan!
Det bestående intrycket handlar om den tysta minut som dryga 8 000 människor genomförde som en hyllning till en avliden kollega. Upplevelsen blev extra stark, eftersom den tysta minuten, som var helt knäpptyst, genomfördes på en arena som knappast förknippas med tystnad. En avliden, blivande trebarnsfar, tillhörande ett fiendelag, visades en enorm respekt av både Hammarby- och Assyriskafans under denna tysta minut. Stor respekt till alla inblandade, och manisfestationen är ytterligare ett bevis på att fotbollen faktiskt förbrödrar, och inte, som många enögda fotbollsjournalister hävdar, enbart är ett forum där hat växer och frodas. Liv är viktigare än klubbtillhörighet, och detta kan ingen någonsin ta ifrån oss. När det väl gäller, finns en enorm förmåga till att visa respekt, ödmjukhet och även kärlek då någonting hemsk har inträffat. Jag är själv tvåbarnsfar, och blir alldeles tårögd av tanken om något skulle hända mina fina barn, mig eller deras underbara mor någonting. Mina tankar finns för alltid hos den familj som Ivan Turina lämnar bakom sig. Jag hoppas att familjen får det stöd de behöver, och att döttrarna, när de är stora nog, kommer att få hjälp att minnas honom. När liknande händelser inträffar, liksom i fallet Stefan Liv, känns det viktigt att stanna upp lite och skänka en tanke av tacksamhet till det liv man har och de vänner som finns runt omkring. Det är lätt att man tar saker för givet, och att man glömmer bort att visa uppskattning till alla underbara människor man har runt omkring sig.Matchen i sig, är egentligen inte särskilt mycket att skriva hem om; vi vann på ren tur, på krigarinstinkt och på att vi var mer utvilade än Assyriska till den här matchen. Tre poäng är ändå alltid tre poäng, och dessa ger oss den nödvändiga knuffen i rätt riktning, både beträffande tabelläge och självförtroende. Och... och det ska inte underskattas, vi gjorde faktiskt Assyriska ganska uddlösa, vi förhindrade faktiskt dem att få igång sitt vägvinnande spel!
Bajen hade valt att ställa upp med en 4-2-3-1-uppställning, där Besara fick husera i området mellan AFFs mittfält och backlinje. Hans insats var väl sådär, och han har helt klart mer att bevisa. Jag hoppas emellertid att Gregg ger honom fortsatt förtroende på denna position, eftersom killen behöver fyllas på med stora doser självförtroende. Detta framgick av största tydlighet under gårdagens match. Tack vare den extra personen på mittfältet, fick Bajen även ett större bollinnehav, vilket, enligt Gregg på presskonferensen, har minskat match för match sedan premiärmatchen. I matchen mot FFF var de grönvitas bollinnehav väldigt lågt. Bajen hade klart mer boll, men hade väldigt svårt att skapa några bra lägen, och det känns symptomatiskt för matchen att vi fick hjälp med att göra målet.
Mikael Rynell stod för en mycket bra insats, och visade med sin första bolltouch att han är i god form. Just hans trygghet med boll, bidrog till att det grönvita spelet faktiskt förbättrades från matchminut 30 och framåt. Mikael tog hand om många uppspel, där han, med ryggen vänd mot motståndaren, framgångsrikt petade bollen inåt plan för att skapa yta åt sig själv och medspelarna. Därtill hade han ett par sköna "tvåfotare" och en riktigt läcker nedtagning. Från att inte ha varit med på bänken, till att göra en så gedigen insats, är tämligen imponerande. Han lär spela från start på torsdag.Även Hopf stod för ett mycket bra spel, han var lugn i inläggsspelet, och var en starkt bidragande orsak till att de tre poängen kunde hämtas hem. Hans räddning och efterföljande "bortskyffling" av bollen efter Baggios felpassning, var av högsta klass.
CC stod, framför allt defensivt, för en bra insats, där han vid flertalet tillfällen arbetade tillbaka bollen. Imponerande att se, och dessa aktioner tände verkligen publiken. Jag önskar emellertid att han får till sitt offensiva spel lite mer och att hans samarbete med Figge förbättras. Igår, liksom mot FFF, såg man knappt skymten av något samarbete mellan dessa två. Här måste en förbättring ske.Nåväl, vi önskade oss tre poäng, och det var det vi fick med oss hem. Låt oss nöjas med det; "we are still learning and improving", som Gregg sa på presskonferensen.
Och, som sagt, vila i frid, Ivan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)