Kennedys sköna kväll

Min äldste son lärde sig att cykla idag och, den sedan tre dagar nyblivne pappan, Kennedy gjorde två mål. En minnesvärd kväll, kan man lugnt säga. För mig personligen var denna kväll en ny upplevelse; för första gången fick jag sitta i Söderstadions pressrum och följa matchen. Dock var inte vare sig dags- eller kvällspressen representerade denna kväll. Jag måste passa på att tacka bajenbloggen för denna möjlighet. Det enda problemet med att sitta där, är att man måste vara återhållsam med sina känslor, när heta situationer uppstår. Därtill, att inte få jubla när favoritlaget gör mål, känns riktigt jobbigt. Mina kära vänner på norra sidan fick alltså klara sig utan mig idag, men snäll som jag är skickade jag över en bild till dem när jag höll en varm kopp te och en mazarin i handen.

Till denna match hade Gregg valt att ställa ett mer offensivt lag på banan; Kennedy fick spela på sin favoritposition, d.v.s. som offensiv spets på innermittfältet. Åtminstone sa han på presskonferensen att det är på den positionen han trivs bäst. Att ha ett sådant offensivt balanserat mittfält kräver att den defensive spelaren verkligen är en sådan som springer över stora ytor, och jag anser att vi i Nikolas Ledgerwood har en sådan spelare. Jag är otroligt imponerad över det jobb han lägger ner i det tysta. I Nik har vi fått en riktigt bra spelare. Kennedy, med sina två supermål, blev utsedd till matchens lirare, samtidigt som man märker att han har en bit kvar till toppformen. Dock, han står för en hel del fina saker under matchen, och är med sin rutin oerhört viktig för laget. Än så länge glänser han inte, men det är viktigt att ha i åtanke att hans sista säsong i Racing stördes av skador, så han har inte spelat på länge. "Glänsandet" får vänta till 2013...

I övrigt tycker jag att de grönvita gör en godkänd insats, även om jag saknade det trygga possessionspel som vi fått se prov på i matcherna mot Falkenberg och Ängelholm. Jag misstänker att "debaclet" mot BP, satt sig i huvudet på de grönvita. Därför var det extra skönt att Kennedy klev upp på scenen och löste upp de grönvita nervknutarna. Den första halvleken är av bättre kvalitet än den andra, inget snack om saken. Genomgående visade de grönvita prov på en härlig vilja kombinerat med ett lite slarvigt passningsspel. Som väl var, räckte det denna kväll.

Backlinjen gör ett bra jobb, Brage skapar, förutom ribbskottet i den 17:e minuten, inte särskilt många chanser. Defensivt saknades inte Max, däremot saknar jag honom oerhört i uppbyggnadsspelet; vi har tyvärr endast en riktigt bolltrygg spelare i backlinjen, och det är Guldborg. De andra vågar inte riktigt driva bollen förbi pressande motståndarspelare.

I den andra halvleken tog matchen en annorlunda skepnad; Brage klart mer aggressiva, och det var något som både tränare Wålemark och Gregg tog upp på presskonferensen efter matchen. Hammarbyspelarna blev lite mer stressade i sina uppspel, samtidigt som Brage aldrig kändes farliga. Därför kändes det så onödigt när Sundin drällde med bollen utanför eget straffområde. Kontakt, och vips var det match igen... Brage lyckades emellertid inte skapa några riktigt heta situationer, samtidigt som Hammarby inte fick igång något riktigt spel. Spelet stod och vägde, och vi lyckades faktiskt hålla bollen en bit borta från eget straffområde, trots att dalkarlarna matade bollar mot vår backlinje. Visserligen hade vi några bra omställningslägen, men dessa slarvades tyvärr bort; tills vi i den 85:e matchminuten fick in 3-1 genom Lallet, ett mycket fint mål. Nätkänningen kändes verkligen som en befrielse, och det gick inte att ta miste på vad målet betydde för honom. Han har berättat att han känt sig besviken att bli bänkad (vem blir inte det, förresten), så därför måste det ha känts extra skönt för honom att få hamna i målprotokollet ikväll.

Tyvärr fick José utgå när cirka en kvart återstod; in kom Billy B. och gjorde det med den äran. Kändes som ett lite vanskligt läge att byta högerback, men BB visade med sina tre första ingripanden att han verkligen ville spela boll och ta egna initiativ, istället för att överlåta ansvaret på någon annan. Jag hoppas att denna match, får det att lossna honom på allvar.

Adelstam och Sundin hade inte sin bästa kväll mot Brage, de fick i och för sig inte alltför många bollar att jobba med, men de tillfällen de fick, förvaltades inte på bästa sätt. Adelstam blev utbytt för andra matchen i rad i ett ganska tidigt skede. Liksom i matchen mot BP, gick de grönvita över till ett 4-2-3-1 i och med bytet. Jag hoppas att Adelstam får sitt spel att lossna; vi vet ju alla att han kan. Jag menar, gör man fyra mål mot IFK Göteborg på fyra matchen, finns det kapacitet. En eloge ska ges till dem, i och med deras hårda defensiva arbete; de störde konstant Brages uppspel.


Jag tar med mig en del sköna minnen från matchen, och i dags dato är det endast tio poäng upp till Halmstad...