Dagens träning samt lite om Bajens spel hittills...

Det blev en tudelad visit till Årsta idag; först var jag där vid 10-tiden, för att förhöra mig om hur dagens program såg ut. Sedan, samtidigt som min sambo var på Carema med vår yngste son, drog jag tillbaka till Årsta med min äldste pojke. Det vi fick se efter uppvärmningen var passnings- samt avslutningsövningar. Tempo, tempo, var de order som Gregg ropade ut, och jag tycker att det fåtal spelare som deltog på träningen lystrade till Greggs instruktioner. Anledningen till att frånvaron var så stor, är U21-matchen som spelas idag.

Tyvärr har det ju sett klart sämre ut under de senaste matcherna, och jag måste tillstå att jag, till skillnad från tidigare förluster mot AFF och BOIS, känner en viss oro över det grönvita laget. Spelet har hackat betänkligt de två senaste hemmamatcherna; jag kan tyvärr inte uttala mig om TFF-matchen, men av mina rapporter att döma, var det ingen match att skriva hem om. Det som gör mig extra orolig, är att även spelet (inte bara resultaten) har börjat hacka, och det härliga flytet i passningsspelet från de inledande matcherna har successivt försvunnit. Givetvis har detta inträffat i takt med att motståndarna ställt upp mer defensivt och straffat oss med sina kontringar. Dock, det man då kunde glädja sig åt var ett fartfyllt och rörligt passningsspel, där vi ändå skapade ett antal bra chanser. Matcherna mot Ljungskile och Öster har tyvärr tydliggjort en annan viktig aspekt; det fina självförtroendet som laget så rättvist erövrade inledningsvis har fått sig en rejäl törn, och man börjar få 2009-2011-vibbar beträffande denna punkt. Som alla idrottsutövare vet, så är självförtroende A och O i elitidrott; saknas detta, spelar det nästan ingen roll hur bra spelarna är, det knyter sig ändå. Det enda sättet att bygga upp spelarnas självförtroende är att laget börjar vinna igen samt att vi supportrar visar ett litet större tålamod än som hittills har varit fallet (jag vet att detta är det tredje året i rad i Superettan). Personligen har jag varit oerhört besviken över resultaten och spelet på senare tid, och det är givetvis orimligt att man ska behöva vänta tre månader på en eventuell hemmavinst (nästa hemmamatch mot Jönköping Södra 23 juli); senaste hemmasegern var ju mot BP den 23 april. Dock, och det ska erkännas, lät jag mig dras med i snacket om avancemang efter den finfina inledningen, utan att fundera över att även våra motståndare skulle kunna komma med motmedel mot vårt fina spel, samt att svackor skulle kunna uppstå. Det är naturligt att stora krav på vår klubb finns, samtidigt som vi ska komma ihåg att de grönvita anno 2012, är en delvis ny skapelse, och att det krävs tid att spela ihop sig och vänja sig vid det nya, mer offensiva, spelsättet. Men, men, nu är vi där vi är, och det är bara att se till att vända trenden!

Pratet om förstärkningar i laget har gått heta på diverse forum, samtidigt som jag inte är den som skriker efter nyförvärv så fort laget inte presterar i önskvärd riktning. Enligt mig är det primära att vi får ordning på vår backlinje, att vi får en helt ordinarie backlinje och att denna inte råkar ut för skador (dream on, eller...). Jag skulle gärna se Monday och Theorin i mitten, flankerade av Max och BB. Max har ju rutin som vänsterback samt att det skulle skona hans huvud lite; antar att ytterbackar nickar lite mindre frekvent än mittbackar. Per automatik skulle vi då få fyra spelare i backlinjen som är bekväma med bollen, vilket underlättar enormt i bolleveranserna till de andra spelarna samt passningstempot. Effekten av den säkrare bollbehandlingen i de bakre regionerna skulle få ringar på vattnet; mittfältarna skulle röra sig mer mot offensiva ytor, vilket gör att vi får upp laget; det som med icke-önskvärd tydlighet framgått under den första halvan av säsongen.

Nyförvärv, då?! Jag böjer mig för snacket om att truppen ser lite tunn ut; det var extra tydligt i matchen mot Öster då vår bänk inte såg direkt ramstark ut. Yttermittfältarna samt anfallarna skulle må bra av lite spetsigare konkurrens. Kul dock att Lincan stod för en sådan fin prestation under de 45 minuter han fick vara på plan; här har vi en spelare som vi kommer att få stor nytta av under rådande och kommande säsonger. Hur som helst, rimligt är att sportchefen hittar åtminstone en förstärkning under det omtalade fönstret. Spelartypen jag i så fall önskar se är en offensiv, djupledsgående spelare som kan spela både centralt och på kanten. Viktiga egenskaper kombinerade, som kanske är lite väl optimistiskt att våga tro på. En spelare med liknande kvalitéer kostar nog en hel del…

Så, vad göra efter de tre raka förlusterna?! Gräva ner oss eller strida till sista blodsdroppen?! Direkt efter en torsk, känns det första alternativet som det mest lockande, men efter ett par timmars eftertanke står det klart att det är alternativ två som gäller. Hoppas bara det gäller alla supportrar samt de som faktiskt företräder oss…

 

Tillsammans är vi Hammarby!!