FairPlay dog i söndags...

Rubriken handlar om matchen Hammarby-Häcken i söndags, och jag är benägen att hålla med. FairPlay fick sig en, något försenad, dödsstöt i söndags; av BK Häcken. Efter det att Hisingslaget gjort 0-1 på ett tursamt sätt, handlade det bara om att motarbeta grundidén med fotboll, nämligen FairPlay. Häcken ömsom filmade, ömsom maskade, ömsom sparkade iväg bollen så fort de fick chansen. Och detta till Hammarbyspelarnas och -publikens stora irritation och frustration. Matchen blev fullständigt sönderryckt av allt detta, och Hammarby fick aldrig chansen att etablera någon riktig press. Så här var det inte hela matchen utan först efter matchminut 57, vilket belyser problemet ytterligare. 

Det ”kontroversiella” agerandet från Hammarby kom när målskytten Juhani Ojala helt plötsligt sjönk ihop med kramp i slutminuterna, och målvakten kastade bollen över sidlinjen. Då var måttet  rågat för de grönvita; ”inte igen, aldrig att de ska få förstöra våra chanser att kvittera”. Vid inkastet, som sedermera ledde till målet, verkar det som om Häckenspelarna utsåg Hamad till syndabock. Den hord av Häckenspelare som attackerade Hamad, blev åtföljd av… jajamensan… den stackars, nyss för skada utgångne, Juhani Ojala. Hans plågor och smärta i låret var som bortglömda. Som om han blivit föremål för ett gudomligt ingripande. Som lök på laxen, hade han väl inte ens tillstånd att beträda planen?!

Allt detta vet vi, allt detta såg vi, allt detta hörde vi… Det vi även hörde var Cmores kommentator Anders Andersson säga ”Fy fan, vad dåligt” efter kvitteringsmålet. Inte en gång, utan två gånger. Att som kommentator och före detta fotbollsspelare inte kunna se helheten (Häckens vidriga tidsfördriv, där kulmen nåddes vid Yasins snigellångsamma uttåg i den 69:e matchminuten), utan att endast koncentrera sig på ett, förvisso kontroversiellt, beslut, är beklämmande. Amatörmässigt, helt enkelt. Skämmes ta mig fan, Anders och ni andra som med ryggmärgen, basunerar ut ”osportsligt” i sociala medier utan att ens kunna sätta Bajens agerande i ett större sammanhang, d.v.s sett matchen. 

Det som övergår mitt förstånd är hur man i detta fall kan tala om att Hammarby bröt mot några s.k. fairplay-regler. De enda som bröt mot dessa var spelarna i Häcken. Man kan verkligen konstatera att det är stor rabalder kring att Hammarby bröt mot oskrivna regler, samtidigt som ingen (vågar) uttala sig om att Häcken gång efter annan bröt mot skrivna regler.

Därtill, är det verkligen okej att spelare tar strupgrepp, utdelar hårda knuffar och säger nedsättande ord till en spelare på en fotbollsplan? Alla kan med största tydlighet se vad som händer efter Hammarbys kvitteringsmål. Det verkligen upprörande är, återigen, Häckenspelarnas dåliga uppförande före kvitteringen och efter densamma. Att Häcken dessutom är arrangör till en av världens största ungdomsturneringar, där budskapet FairPlay är centralt, gör det hela än mer intressant. FairPlay för ungdomarna, ”unFairPlay” för de vuxna…

Som Sveriges mest publikstarka klubb, där engagemanget kring denna fråga är oerhört stort, hoppas jag innerligt att Hammarby tar chansen att flytta fokus från vårt agerande till Häckens vidriga maskande och beteende efter kvitteringsmålet. Det är bäst att smida medan järnet är varmt, nu har vi verkligen chansen att framföra vad vi tycker. Det är ett enormt eko i Fotbollssverige efter händelsen. Jag hoppas verkligen att ansvariga inom Hammarby tar upp detta, och avkräver förbundet en förklaring, alternativt lämnar in en protest, till hur man kan välja att fokusera på Hammarbys, och inte Häckens, uppförande under matchen. 

Därtill är min förhoppning att Hammarby på något sätt upprättar en skrivelse kring ”domarcoachen” Peter Fröjdfeldts uttalande om att ”Fairplay dog i söndags” (om nu inte citaten är tagna ur sitt sammanhang). Att som ”domarcoach” säga att det är begripligt att Häckenspelarna är upprörda efter sättet på vilket målet tillkom, och därmed, indirekt, stöder de svartgulas agerande är… patetiskt.

Att Fröjdfeldt dessutom inte verkar ha koll på SvFFs riktlinjer för domare och assisterande domare, är än mer beklämmande. Där står följande att läsa:

HANTERING AV SKADADE SPELARE

”Spelreglerna är tydliga att domaren endast ska stoppa spelet om en spelare är allvarligt skadad och att spelaren inte bör behandlas på spelplanen. Domaren bör ta hela ansvaret för att stoppa matchen och spelare bör inte uppmuntras att sätta bollen ur spel. Spelare som gör så bör inte förvänta sig att bollen returneras till dem av sina motståndare när spelet återupptas […]”

Japp, så står det…

Alltså, till knäckfrågan, vad är egentligen det största problemet inom fotbollen; att ett lag tröttnar på en maskande och fuskande motståndare och väljer att ”stjäla” inkastet ELLER att lag i ledning ständigt maskar, fuskar till sig fördelar och därmed förstör spelet för motståndare, publik samt TV-tittare? Svara på det, representanter i Svenska Fotbollförbundet, ryggmärgsreflexagerande journalister samt ni vilseledande, impulsiva TV-kommentatorer. Mitt råd till er blir: Se helheten i spelet, fokusera inte på detaljer!  

Avslutningsvis är det därför en ren fröjd att höra intervjun med Jiloan Hamad samt presskonferensen med Jacob Michelsen, där båda är väldigt tydliga med att poängtera det osportsliga beteendet från Häckenspelarna efter matchminut 57. Hamad stod upp för sig själv, Michelsen stod upp för… ja just det, FairPlay!

Tagga till, alla bajare!

Hammarby befinner sig i en sportsligt prekär situation. Trots de två raka segrarna mot Gefle och Kalmar FF, så var vi nog många som önskade att vårt grönvita lag skulle parkera högre upp i tabellen efter 17 spelade omgångar. Risken att vi efter trettio spelade matcher hamnar på kvalplats är överhängande, och det är många av oss lidelsefulla supportrar som har svårigheter med nattsömnen; i synnerhet natten före och efter match. Jag sällar mig till den sömnlösa skaran. 

Kring den sportsliga misären har det stötts och blötts i diverse fora, och man har ömsom klagat på Nanne, ömsom på Jingan för de uteblivna resultaten. I svåra tider är det lätt hänt att man letar efter  syndabockar för de bristfälliga resultaten. Är det inte Nannes spelidé eller uttalanden som har fått klä skott för kritiken, så är det Jingans ”bristande förmåga” att ro hem klasspelare till vårt lag. Just irritationen kring Nannes agerande är mångfaldigt hos många supportrar. Jag räknar upp ett antal punkter som dominerat (det finns givetvis fler punkter): 

• Felaktiga laguttagningar. Bl.a. vänsterbacksproblematiken i våras samt 4-2-3-1-systemet
• Dåligt anpassat spelsystem till befintliga spelarmaterial. Värvningarna ej ”manualanpassade”
• Misslyckade värvningar (här får givetvis Jingan mest kritik)
• Konstiga uttalanden på presskonferenser. ”Process”, ”långsiktighet”, ”bristande spelarmaterial”
• Viljan att ”utveckla” svensk fotboll, och då använda Hammarby som försökskanin
• Obefintlig motivering/återkoppling till petade spelare. 
• En ovilja att placera våra ”talanger” i startelvan. Lidberg och Dulle har inte fått chansen
• Ett tappat omklädningsrum, där det råder total anarki

Alla är naturligtvis inte rörande överens om alla dessa komponenter, men flertalet supportrar hakar i alla fall upp sig på någon av nämnda brister. Nanne är med sitt surmulna och lätt ”flummiga” sätt en enkel måltavla för supportrar; i synnerhet i tider av motgång. Att han därtill, enligt många, saknar självkritik, får många att ”go bananas”.

Men den kritik som riktas mot Hammarby stannar inte vid dessa två herrar, utan under de senaste veckorna har även målvaktstränaren Mille, Kindlund, Friberg och till viss del Pablo fått sin beskärda släng av sleven. Det uttrycks till och med glädje över att Sverige besegrade USA i OS-kvartfinalen; av den enkla anledningen att ”Mille får stanna ytterligare en vecka i Rio”. Mycket fokus på ledarpositionerna, d.v.s. aktörerna utanför fotbollsplanen.

Därför finner jag med glädje en annan, till synes glömd, vinkling som belyser vårt problem kring Hammarbys svaga resultat i bloggen ”Kritaen5a” från den 10:e augusti https://kritaen5a.wordpress.com . Deras intressanta inlägg belyser en annan aspekt. Jag anser inlägget vara ganska insiktsfull och reflekterande, mycket tack vare den stundom raljanta tonen. Stora delar av artikeln tar upp spelarnas ansvar i den uppkomna situationen, och menar att några av dem saknar professionalitet när det gäller att följa givna direktiv från tränarbänken samt gnäll hos media vid utebliven speltid. Intressant att notera är att sedan hackkycklingen Måns slutade har nästan kritik mot spelarna upphört och det förvånar mig faktiskt en smula (givetvis får Filip och Khalili fortfarande skit). Kritiken har nästan konstant riktats mot Nanne, trots att det är enskilda misstag som i framför allt matcherna mot Häcken och Falkenberg, som legat bakom sju insläppta mål. Jag tycker att spelarna har kommit alldeles för lindrigt undan i kritiken av prestationen. Jag vill emellertid betona att jag är starkt emot häxjakt på enskilda spelare. Men, de elva spelarna som startar samt de som är placerade på bänken har ett gigantiskt ansvar för hur laget presterar.

Andra aktörer som har ett stort ansvar i debatten och sammanhållningen kring Hammarby är före detta (petade) spelare i Hammarby. Jag har på flertalet sociala medier sett gamla ”profiler” uttala sig på ett sådant sätt som inte är positivt för klubben. Jag är inte ute efter att, likt några länders ledare, beskära yttrande- och tryckfriheten för befolkningen, men många uttalanden leder i många fall till att så split i vår kära förening. Återigen, givetvis har man rätt att uttala sig, men som före detta spelare anser jag mig att man har ett extra stort ansvar för det som sägs  och yttras. I synnerhet i dessa internettider, där budskap sprids med en oerhörd hastighet och räckvidd.

I torsdags hade vi ett årsmöte i torsdags med 198 besökare, där åsikter fick luftas (tack Årstakexen för liverapporteringen). De åsikter som framförs på ett årsmöte, är givetvis (lyckligtvis?) inte identiska med dem som formuleras på ett forum, men det är ändå en stor möjlighet för massan att få ventilera sin gnagande oro över tingens ordning. Att man inte har tid med att höra allas synpunkter är en annan femma. Jag anser att man helt enkelt får koncentrera sig på att göra en utvärdering efter säsongen. 

Men… nu har datumet för årsmötet passerat, och Jingan, Kindlund och övriga inblandade har fått säga sitt…

Så därför är det dags att vi under de sista 13 omgångarna slutar upp med att kasta skit åt höger och vänster och sluter oss samman och stöttar Hammarby. Det är det vi supportrar är överlägset bäst på. Klart bäst i Norden! Vi måste tillfälligt lägga kritiken åt sidan, och använda vår starka energi till att samlas kring vårt grönvita lag. Det är då vi kommer att uppnå bäst resultat. Låt inte ilskan styra, det är inte det vi behöver. Vi behöver en kraftsamling av positiv och stöttande energi kring laget! Så, please, alla som tänker fortsätta att spy galla kring allt och alla i sociala medier när resultaten inte riktigt går vår väg, tänk gärna efter ett par gånger innan ni publicerar er ilska. Låt inte ryggmärgen bestämma; vänta ett tag och låt hjärnan vara herren på täppan. Tänk på att din klubb behöver oss! Om vi sluter oss samman, slutar gnälla på allt och alla, så kommer detta att gå vägen. Stötta Hammarby! 

Jag hoppas innerligt att vi supportrar åter ska kunna få sova gott om nätterna. Jag önskar att min nattsömn inte ska störas av oro, utan att mina segersnarkningar i framtiden ska dåna över Söder, Årsta, Sköndal och Gullmarsplan. 

Forza Bajen!

Två nyförvärv!

Forwarden Arnor Smarason från Helsingborg har skrivit på ett tre års kontrakt! 

Nyförvärv nummer två är Melker Hallberg som kommer på lån från 

Udinese fram till sommaren 2016 till att börja med! 

Bilder från dagens träning