söndag 21 april 2013

Sätt spelidén!

Så var det äntligen dags igen! Alla gamla synder (läs matcherna mot Värnamo och LSK) är glömda och förlåtna. Nåja, inte helt, kanske, men nu börjar optimismen så sakteliga växa inom mig.

Vi möter Örebro som på sina två matcher skrapat ihop full pott, samtidigt som vi endast har mäktat med två oavgjorda; detta mot ett LSK som spelade på bortaplan med ett icke-samtränat lag samt mot Värnamo, som spelade med en man mindre dryga 25 minuter. Upplagt för bortakross, med andra ord; i alla fall om man utgår från statistiken. Lyckligtvis, ibland i alla fall, avgörs matcherna på planen och väl där är det ofta ett fifty-fifty läge som råder.

Idag vill jag se ett Hammarby som spelar med Besara som central mittfältare bredvid antingen Baggio eller Nik; för mig kvittar det egentligen vem av de två nordamerikanerna som spelar från start. Gregg har värvat Besara till Bajen utifrån, dels hans offensiva spetskvalitéer, som våra anfallare så väl behöver, dels har han matchat honom ganska hårt under försäsongen. Eftersom både Nik och Baggio har ett så stort arbetsområde, snarare begränsar de varandra än förstärker mittfältet. Det är bättre med en herre på den defensiva mittfältstäppan. Ansvarsfördelningen blir lättare då; Nik ELLER Baggio tar då hand om alla förlupna bollar och har som huvuduppgift att återerövra bollarna.

Vår uppställning mot lag som har tre centrala mittfältare gör att vi emellanåt blir lite sårbara, eftersom vi endast har två spelare på det centrala mittfältet. Denna "problematik" avhjälps ofta genom att våra yttermittfältare tar ett steg in i banan då våra ytterbackar ofta fyller på på kanterna. Alltså ska det inte finnas något numerärt underläge på det centrala mittfältet. När motståndarlaget är bollförande är det ju bara för yttermittfältaren som befinner sig på motsatt sida i förhållande till bollen, som går in och förstärker. Beträffande det offensiva spelet är ju CCs (och även Lincans och Lallets, för den delen) styrka att komma runt på just kanterna, och det kommer att finnas utrymme för honom att komma runt där, när ytterbacken på den andra sidan, antingen Timisela eller BB, går upp. Figge och CC har ju fått en hel del speltid tillsammans under försäsongen, samtidigt som deras samarbete såg allt annat än perfekt ut mot Värnamo. Jag antar att CC var tagen av stundens allvar, och jag förlåter honom för det.

Förresten, intressant med vårt spelsystem är att Gregg vill ha offensiva ytterbackar som tar tag i "korridorerna", vilket, lite tillspetsat, gör att liknande spelartyper på det offensiva mittfältet, såsom CC, Lallet och Lincan, blir lite överflödiga, eftersom Gregg gärna ser att de offensiva yttermittfältarna ska gå inåt i banan och skapa ytor åt ytterbackarna. Detta borde bereda plats för herr Rynell. Bara en liten tanke...

Det är dags för Gregg att uppvisa en spelidé som håller; enligt mig har det hattats lite väl mycket, och jag misstänker att osäkerheten smittar av sig på spelarna. Hur vill han spela, egentligen? Vill han helst av allt spela 4-2-3-1, vilket innebär att han har nödgats att spela ett spelsystem som han egentligen inte tror på, d.v.s. 4-4-2. I början av säsongen 2012 hyllade jag hans initiativ att vi skulle spela med hög press, men den planen föll platt, när BP i träningsmatchen straffade oss med tre snabba omställningar; pang, pang och pang- 3-0! Detta fick Gregg, felaktigt enligt mig, att överge denna tanke, för att istället ersätta den med ett mer modest presspel. Verklighetsanpassning eller osäkerhet på lagets förmåga? Förmodligen en kombination av båda...

Jag vill att Gregg i ett 4-4-2-system har en defensiv och en offensiv mittfältare på innermittfältet, eftersom det ger laget en offensiv och defensiv balans. Med två defensiva centrala mittfältare blir vårt anfallsspel lidande, eftersom vi då saknar någon spelare, förutom mr. K., som kan slå de avgörande passningarna till våra anfallare. Nu får det vara slut på experimenterandet och det är dags att ge Besara eller en annan spelare med fina offensiva kvalitéer, läs Castro, plats på det centrala mittfältet.

Förutom det rent taktiska (mitt tjat om en offensiv innermittfältare), önskar jag att de grönvita spelarna plockar fram blåställen och blåser på i 95 minuter, för det kommer att behövas mot våra motståndare från gnällbältet. Låt gnällandet även få fortsätta efter matchen.

Mot tre poäng! Vi ses i vimlet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar