Vi är tillbaka!

På kvällen den 28 oktober 2009 befann jag mig med några av mina lärarkollegor på en restaurang i Krakow. Vi fick, via vänners sms, våndas i nära två timmar innan det definitiva, och dystra, beskedet nådde oss: Hammarby har åkt ur allsvenskan. Några timmar tidigare, hade vi befunnit oss på ett sex timmar långt besök i Auschwitz... Att säga att den 28 oktober 2009 var ett dystert datum är inte direkt att överdriva...

Söndagen den 2:a november 2014 kommer däremot vara ett datum som man som hammarbyare alltid kommer att minnas. Vi är äntligen tillbaka där vi hör hemma. Tillbaka i finrummet, alltså! Givetvis behöver vi allsvenskan, men allsvenskan behöver oss i ännu högre grad. Tänk bara på intresset; de andra lagen kommer att gnugga sina händer i ren förtjusning när vi kommer på besök. Jämför dragningskraften på Hammarby jämfört med BP och Mjällby. Någon skribent hade räknat ut att publiksnittet skull öka från årets 7 200 till runt 10 000! "All thanks to... us!" Hammarby är klart för allsvenskan! Sug på det, ni...


Hammarby anno 2014 är en gedigen lagmaskin fullt med vinnarskallar; spelare som inte vill ta ordet "förlust" i sin mun. Vi har värvat väldigt klokt i år, och att vi lyckats få till oss dessa kvalitetsspelare ska tillskrivas herrarna Bergstrand och Jingblad. De tilltänkta nyförvärven har med största sannolikhet lockats av Nannes långsiktiga idé om ett hållbart och tempofyllt spel!

Just Nanne är den största anledningen till att vi år 2015 återigen är ett allsvenskt lag! Jag, tillsammans med runt 300 andra, befann oss i Globenområdet för att lyssna på Nannes visioner om ett hållbart spel. Vi var många som lämnade mötet tillfredsställda. En tränare som äntligen har en tydlig idé om hur han vill att laget ska spela. Nanne har verkligen fått spelarna att köpa hans spelidé rakt av, och han har infört ett härligt lugn i spelartruppen; även om spelet har gått lite knackigt emellanåt och resultaten då inte varit helt acceptabla. På träningarna är det kul att se hur mycket spelarna diskuterar med varandra om olika taktiska moment som man vill ska fungera bättre. Därtill, och det ska inte underskattas, harmonin. Till synes trivs spelarna oerhört mycket tillsammans, och de skrattar mycket tillsammans.

Sedan får man givetvis inte heller glömma spelarnas insatser på plan; Kennedy, Batan, JP, Israelsson och Saetra är väl de spelare som över hela säsongen sett mest stabila ut. De har verkligen bidragit till det nya Hammarby, och det är till stor deras förtjänst att vi vann Superettan. Kennedy har verkligen bidragit med många poäng och JP har ägt mittfältet (JPs andra halvlek mot Syrianska på bortaplan var bland det mäktigaste jag sett. Nåväl...). Batan har stundom ägt sin vänsterkant, och har starkt bidragit till vår offensiva kvalitet. Därtill har vi spelare såsom Tuborg, Timisela, Fuhre och Pablo som inte ligger långt efter i kvalitet. Det är verkligen kul att se en spelare som Timisela lyfta sig så oerhört jämfört med föregående år.


Många var de grönvita som valde att bege sig till Söders höjder för att fira avancemanget med "å mera öl å mera åter öl". Själv valde jag en rask promenad genom Skogskyrkogården hem till Sköndal för att tillsammans med min kära familj fira att den allsvenska platsen är säkrad!