36 poäng på 18 matcher, ett snitt på två poäng per match, alltså! Det är ungefär det poängsnitt som kommer krävas för att ett avancemang ska bli verklighet! De tre pinnarna i Degerfors var alltså livsnödvändiga i vår allsvenska jakt. Men, men, det var efter en hel del tur, som samtliga poäng kunde bärgas.
Vi började med en något annorlunda startelva, och vi som kunde bevittna torsdagens träning på Enskede IP anade att Nanne inte var helt på det klara med hur vi skulle starta matchen; och inte heller hemsidan verkade ha full koll. Där stod skrivet att Rennie skulle spela på kanten och Israelsson skulle verka som spets. Därtill, så var Besara placerad på "Kennedypositionen". I verkligheten såg det annorlunda ut, Rennie hade visserligen utgångspunkt på högersidan, men var den som allt som oftast låg längst fram. Israelsson huserade centralt, medan Nahir befann sig lite mer till vänster, även om han allt som oftast vandrade in i banan. Som Nanne sa, ville han stärka upp centralt, och eftersom Batan är så stark på vänstersidan, kunde Nahir tillåtas lämna detta område.
Bajen inledde matchen piggast, och fick helt logiskt med sig en 1-0-ledning, men efter målet, som så många gånger förr, blev vi lite för passiva. Degen förmådde visserligen inte att utnyttja sitt spelövertag, men hemmalaget såg starka ut under framför allt de sista tio minuterna av den första halvleken. De grönvita slarvade med passningsspelet vid givna omställningslägen, och de hade även problem med positionsspelet under vissa stunder. Vi hade dock med oss en ganska välförtjänt 1-0-ledning i paus.
Den andra halvleken inleddes på samma sätt som den första, ett tidigt bajenmål innickat av den ovane målnickaren Besara (han nickade i och för sig in en balja på Cypern) efter ett mycket fint förspel av "lobbframspelaren" Batan och inläggsexekutorn Solli! Efter målet följde en period på tio-femton minuter då vi kontrollerar spelet, och allt pekade mot en bekväm grönvit seger. Men, icke! Efter Castro-Tellos stolpskott efter 20 minuter vaknade Degen till, och lyckades få till ett reduceringsmål efter ett kanonskott. Möjligen var Hopfen aningen felplacerad, men det ska erkännas att målet höll hög klass. Hur som helst, trots ett stort rödvitt spel- och chansövertag, lyckades vi freda vårt mål, där Hopfen stod för två mycket fina räddningar och en tveksam utrusning när backlinjen gått bort sig totalt. I den sista övertidsminuten fick Degen en farlig frispark efter en mycket onödig knuff i ryggen av Theorin. Lyckligtvis sköts bollen i muren, och i anslutning till detta blåste domaren av matchen. Bajenspelarna, som ofta lyckas visa kyla i avslutningen av matcherna måste lära sig att inte dra på sig onödiga frisparkar i slutet av halvlekarna, som var fallet i denna match. Vi behöver inte bjuda motståndarna på dessa lägen.
De grönvita stod för en godkänd insats, och det är skönt att för tredje året i rad komma hem med en trepoängare från "orten". Kämpainsatsen var det inget fel på, det visade Fuhre prov på vid två tillfällen då han efter offensiv hörna förhindrade två livsfarliga kontringar. Hammarbyarna visade prov på uppoffrande spel, även om det stundtals såg lite virrigt ut.
Bajen gjorde endast två byten denna match; det första framtvingat av Batans baksida lår (?). Här valde Nanne att byta in Kennedy på mittfältet och därmed flytta ner Solli på vänsterbacken. Enligt mig tappade vi en hel del av vårt övertag på mitten i och med att Solli försvann. Detta trots att Eriks position blev mer central. Jag anser att dessa byten, med rokader som följd, blir lite riskabla, eftersom man då tappar spelrytmen. Ett rakt byte av vänsterback blir oftast enklare, eftersom det påverkar laget mindre. Problemet med dagens bajentrupp, är att vi inte har något fullgott alternativ på vänsterbacksplatsen. Fördelen med att ha mångsidiga spelare, är att man inte är lika känslig för skador; nackdelen kan vara att det vid byten/skador kan bli för många rokader, d.v.s. att för många spelare tvingas skifta position jämfört med startelvans utseende. Detta leder till att de direktiv spelarna har fått under träningsveckan inte längre gäller. Visserligen ska spelarna kunna skifta positioner under en match, men det är inte optimalt då man har tränat på att agera på ett specifikt sätt inför matchen. Nåväl, det finns många spörsmål kring bytesstrategierna och truppstorlek. Intressant om någon vågar ta upp denna diskussion på presskonferensen...
Åtta dagar till toppmötet, och det ger oss nödvändig tid att slicka såren (läs Pablo, Batan och Kennedy) samt att få vårt senaste anfallsförvärv att närma sig något som kan likna matchform. Dessvärre lär Torsten nog få dras med sin skada ett tag till.
Publikmässigt sätt har marknadssidan något att jobba på; minst två gamla Söderstadion måste kunna dyka upp, d.v.s. minst 25 000 åskådare. Se nu till att haussa denna match ordentligt; inte bara föreningen Hammarby, utan även (som alltid) supportrarna. Sätt igång kampanjer på Facebook, twitter, flyers, och Gud vet allt. Åtta dagar kvar tills vi får möta Walker c/o. Måtte han spela falskt...
Ses på söndag, grönvita bröder och systrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar