Imponerande, Bajen!

Det första jag vill säga innan jag recenserar matchen, är att jag inte var på plats. Starttiden var inte särskilt inbjudande, och jag antar att den tidiga starten berodde på att man inte vill belasta Stockholms stad med strålkastarutgifter eller beroende på den stundande avresan till Cypern. Jag följde emellertid matchen via länk, och satt ensam, då och då tillsammans med inströmmande elever, i mitt mörklagda klassrum. Det kändes lite surrealistiskt att följa matchen utan ljud, eftersom jag min idiot, samtidigt som jag gick in på Bara bajens sida, glömde att koppla in sladden i högtalarsystemet. Jag hörde alltså ingenting, förrän jag drog ut ljudkabeln från min dator, men då var det lite för sent. Lite trist, eftersom herr Kent har en mycket behaglig stämma. 

Att skriva denna rapport känns härligt; jag menar, det var ett tag sedan som jag skrev en tränings- eller matchrapport. Senast som jag hade chansen, tror det var tisdagen för 10 dagar sedan, begav jag mig till Stadshagen, för att, via Lincan, få reda på att de, vid just det tillfället, glufsade i sig av Yvonnes goda mat. De befann sig alltså på Årsta... Ridå!

Matchen, utan att ta till för stora ord, var bland det mest gedigna jag sett ett grönvitt lag genomföra på länge. Betänk att det var ett mittenlag i den brutalt grymma 26-rankade allsvenskan vi mötte. Utan att ha siffror på det, så var det nog minst ett 60 procentigt bollinnehav från vår sida, och det var inte bara ett evigt rullande i backlinjen, utan en stor del av possessionspelet ägde rum kring mittlinjen och framåt. Därtill så spelade vi ett ganska avancerat passningsspel, där vi hela tiden sökte kreativa lösningar. Inte ens i de mest trängda lägena, tänker speciellt på hur Batan, Nahir och Persson spelade sig ur Åtvidabergs press, tjongade vi bort bollen. Därtill, så höll Bajen hela matchen, till skillnad från fighterna mot Gefle och Öster. 

Det var den första hela matchen jag såg, och jag var väldigt nyfiken på hur de nytillkomna spelarna skulle sköta sig. Om jag blev positivt överraskad?! Svar ja! Erik och Johan var otroligt stabila i sina roller, även om det är tydligt att Erik ska ha en lite mer tillbakadragen utgångsposition, och de har en mycket stor verkningsområde. Just den egenskapen, att de hela tiden befinner sig i rörelse och därtill verkar outtröttliga, är oerhört viktigt i dagens fotboll. Därtill verkar det som om Eriks karaktär är något som man inte finner så ofta i dagens fotboll; vid minst tre tillfällen blev han ganska hårt tagen, och föll följaktligen omkull. Istället för att ligga ner och grina likt den värsta Neymar, studsade han formligen upp och befann sig på ett par sekunder tio meter ifrån det område han ramlat inom. Underbart att se! Velourbajen, adjö (in)! Stålbajen, välkomen (ut)! 

En annan med spring i benen var, inte okänt för oss initierade, herr Batan. Jag tänker speciellt på en situation i första halvlek, där vi förlorade bollen vid deras hörnflagga, och vi fick frispark emot oss. Inget maskande här inte, utan Batan tog några raska kliv, och, vips, var han i kapp sin bevakare. Han dominerade sin vänsterkant totalt, även om han slarvade en hel del i sitt passningsspel och sina lågt slagna inlägg. Dock, vi ligger klart på plus på vänsterbackssidan jämfört med tidigare år. 

Rennie var oerhört skön att skåda, vilken inställning, vilken glädje i spelet, vilken spontan och skön spelare! Visst, han blandar och ger, men tack vare att vi har våra hårt arbetande mittfältare i startelvan, blir vi inte lika sårbara vid eventuella bolltapp. Med hårt jobbande mittfältare, erbjuds ett stort mått av spontana genialiska infall från våra mer tekniskt bevandrade spelare. Vi har hittat två riktiga guldklimpar i Israelsson och Persson. 

Norrbaggen Torsten var grym i sitt spel, han var sällan stillastående, och skar djupa sår i ÅFFs försvarslinje med sina vältajmade löpningar. Att dessutom få göra ett mål och en oerhört vacker framspelning, gör inte hans insats sämre. Vi kommer att ha stor nytta av honom och de övriga löp- och konditionsstarka spelarna. 

Det offensiva presspelet var härligt att skåda, och jag hoppas verkligen att Nanne genomför sin plan fullt ut; detta även om vi stöter på patrull vid några tillfällen. Ett av de stora misstagen som Gregg gjorde, jag har skrivit om det tidigare, var att överge det höga presspelet efter träningsmatchen mot BP i februari 2012. Med ett högt presspel, blir avståndet fram till mål så mycket kortare jämfört med om man vinner den vid eget straffområde. Jag är tämligen säker på att det är rätt medicin mot lågt spelande Superettanlag; ta tillbaka bollen omgående och skapa chanser när motståndarna står på fel fot.

Slutligen, en liten händelse på ett bolag långt ifrån dig: Ideliga facebookinlägg handlar om hur glad man är som 30- plussare att få visa leg på bolaget. Idag råkade jag ut för samma sak; problemet var det att jag inte hade något leg, vilket innebar att jag först inte skulle få inhandla mina drycker. Efter viss palaver, tre stycken ur personalen rådslog likt värsta fredsmäklarna, huruvida jag skulle få köpa eller inte. Efter en stund gick de med på att låta mig transportera dryckerna till hemorten Sköndal. Sug på den ni; jag fyller ändå 40 om fyra månader!!!