Tre poäng hämtade i den småländska skogen...

Det är väl ungefär så man kan sammanfatta segern mot Värnamo. Skönt, välbehövligt, men ingalunda ett steg mot en allsvensk plats. Vi är nio poäng efter FFF, och även om vi möter dem hemma efter bortamatchen mot Örebro, så har det grönvita laget dessvärre visat prov på en ruskig instabilitet. Ni vet, en seger följs av ett litet hopp, vilket sedermera tillintetgörs efter en mindre bra insats. Så har det varit under detta år (och även under tidigare år), och jag ser ingen anledning till att detta mönster kommer att förändras.

Dagens match såg jag 45 minuter av, tack vare några hjältar på svenska fans som bjöd oss följare på olika streamingsiter. Den första försvann efter cirka tre minuter, men den andra streamen möjliggjorde 45 minuters tittande för min del (den andra halvleken). Jag missade därmed de två målen, men tack vare repriserna från matchen, så kan jag säga att det var riktigt fina mål det bjöds på. Lallet, som fått förtroendet från start, nickade in ett långt inlägg, slaget från högerkanten (jag vet inte vem som slog inlägget). Det andra målet var ett lobbmål, signerat en frispelad Sundin. Det var hans femte mål för säsongen. Dock, enligt kommentarer på svenska fans samt den allt annat än påläste kommentatorn, hade Sundin dessförinnan bränt två jättelägen.

I den andra halvleken spelade Hammarby kontrollerat, vilket tillät Värnamo ett större bollinnehav än under den första halvleken. Hemmalaget skapade en riktigt het målchans då Pär Cederqvist nickade tätt utanför från nära håll. Mål där, och det skulle ha kunnat bli lite nerv i matchen. Hammarby hade även två jättelägen att utöka inläggen, men Rynells avslut hamnade mitt på, samtidigt som Lallet, tio minuter senare, sköt en retur högt över i öppet läge.

Dennerby hade vaskat om lite i startelvan; Tranberg, Rynell, Lallet och BB in på bekostnad av Nik, Luke, CC och Timisela, och med resultatet i hand var det lyckade rokader. Tranberg var gedigen i sitt spel, och Rynell, med sin härliga bollkänsla, stod för en mycket bra insats. På kanten var Lallet en injektion, och han höll en imponerande jämnhet, även om han tappade bollen ett par gånger. Det känns som om halvfransosen lärt sig att värdera sina lägen lite bättre. Därtill är han målfarlig, och söker sig gärna på mål från sin kantposition; han nosar upp lägena, helt enkelt. Detta är något som har saknats då CC haft denna position; det är sällan som CC söker sig i avslutningsläge när bollen befinner sig på den andra kanten. Lallet stod dessutom för två fina framspelningar till Sundin och Kennedy, vilka borde ha gått ett bättre öde till mötes.

Två bortasegrar i rad, betyder mycket för självförtroendet, och det är tydligt att laget har lättare att prestera borta än hemma; dels med anledning av att de grönvita kan spela mer avslappnat, dels med anledning av att hemmalagen spelar lite mer offensivt än vad de gör när de spelar boll i den kungliga huvudstaden. Nästa omgång möter vi ÖSK. På bortaplan. Mot ett, förmodligen, offensivt Örebro. Pekar detta mot en matchbild som kan gynna oss, månne?! En liten strimma av hopp, trots allt...