lördag 29 juni 2013

I eftermiddag gäller det...

I skrivande stund sitter jag lutad mot ett elskåp på Östersunds camping. Nervositeten inför det som väntar är stor, och därför begynte morgonen med en 65- minuterspromenad med start klockan 6.27 (ungefär samma tid som de två Bajen Fansbussarna skulle rulla iväg från Gullmars). Upplevelsen av promenaden var helt fantastiskt och fick mig lite mer avslappnad; solen sken, vattnet låg stilla vid hamnen och, det bästa av allt, inte en käft var ute. Så kan det faktiskt vara en lördagsmorgon på en ort med runt 45 000 invånare; drygt en tiondel av dem kommer att vara på Jämtkraft arena klockan 16.00.

Jag kom hit redan igår kväll, och efter att jag, min sambo och våra två småttingar installerat oss i stugan, begav vi oss till centrum för att äta en bit; till Stortorget närmare bestämt. Detta torg kan bli en mycket bra plats för oss som uppvärmning inför matchen. Jag kan se framför mig att stämningen kommer att vara hög bland de tusentalet grönvita åskådare som kommer att vara på plats på bortaarenan i Östersund. Igår, såg jag emellertid inte ett spår av den tilltänkta grönvita invasionen.

Som rubriken avslöjar, i eftermiddag gäller det; det är viktigt att vi har skakat av oss den fest och de starka känslor, som matchen mot Ängelholm innebar. Det gäller att laget inser att det är dags att se allvaret i situationen, att vi faktiskt riskerar att bli "avhängda" om vi torskar, samtidigt som de andra resultaten går emot oss. Som Carlos sa under intervjun med officiella, "vi kan snacka motståndare i flera timmar, men det är upp till oss att prestera ute på plan". Helt rätt, vi ska inte hela tiden hålla på att analysera våra motståndare till döddagar, det gäller för oss att sätta vårt eget spel. Givetvis finns det saker som man måste hålla koll på hos det laget man möter, samtidigt som det räcker med tre grundläggande aspekter som ligger till grund för en ordentlig kartläggning:

1. Hur agerar motståndarna vid offensiva hörnor eller frisparkar? Vilka tänkbara skyttar har de, vilka går oftast på avslut, vilka varianter har använts?
2. Vem i backlinjen sköter majoriteten av uppspelen? Hur ska våra anfallsspelare (jag utgår ifrån pluralis här) göra för att skära av denna spelare och därmed tvinga en spelare med mindre säker passningsfot slå uppspelen?
3. Genom vilken motsåndarspelare går de flesta uppspel? Hur lyckas vi få bort denna spelare från matchen; blir det Besara eller Nik eller en mer fallande anfallsspelare som får den uppgiften?

Naturligtvis finns andra aspekter att gå igenom (hög eller låg press, specifika varianter, motståndarnas benägenhet för stress vid underläge, detaljer kring olika spelare, etc.), men om man matar de grönvita med för mycket information, är risken att de blir rådvilla, likt "hur skulle jag nu agera när de gjorde så här, etc.". Det finns faktiskt en gräns för hur mycket information en spelare kan ta in beträffande ett motståndarlag. Om alla lagen spelade på ett likadant sätt; javisst; då kan man lära sig hur många detaljer som helst. Men... nu vet vi att så inte är fallet, och då räcker det med ovanstående tre aspekter, och då gäller att spelarna, både i startelvan och inhopparna, kan dessa MYCKET bra.

Resten, efter motståndaranalysen, ska det egna spelet ta hand om. Vi ska vara så trygga i vårt spel, att vi bara ska behöva tänka på det grundläggande hos det andra laget. Därför hoppas jag att vi fortsätter med två anfallare, jag är benägen att hävda att en fortsättning med Adelstam och Sundin skulle vara riktig. Jag vill ha Kennedy på högerkanten i en fri roll, stöttad av Besara och Nik på mitten (Nik, det är dags för dig att göra årets hittills bästa match). På vänsterkanten är jag lite mer kluven; ska man fortsätta med CC eller ska man sätta in Lallet med sin energi (eller är han bäst när motståndarna är lite tröttkörda efter sisådär 60-65 minuter)? Ett ytterligare fullgott alternativ, ska man satsa på den mer bolltrygge Rynell från start, vilket skulle innebära att vårt mittfält skulle bestå av tre extremt bolltrygga spelare? "Hard nut to crack" för Gregg och Banda. Jag tror att Gregg satsar på den först nämnde, men beroende på hur taktiken läggs upp, så anser jag att vi har tre fullgoda alternativ på vänsteryttern och att ingen spelare av dessa tre, skulle vara en felsatsning.

I backlinjen önskar jag att Max och Tuborg (har tyvärr inte kunnat se någon träning i veckan, så jag vet inte hur skadeläget ser ut) startar. På högerkanten får Timisela det stora ansvaret att nästan på egen hand ansvara för korridoren. Jag hoppas han klarar det, samtidigt som risken, likt det som hände mot ÄFF, att motståndarmålvakten snabbt spelar ut bollen mot vår högerkant, eftersom den erbjuder lite större ytor för våra antagonister. Det hände vid två tillfällen i inledningen mot ÄFF, varav en av dessa resulterade i baklängesmålet.

Framför allt vill jag se att våra anfallsspelare ger oss mål. Det är dags för Sundin och Adelstam att visa att de även i framtiden vill vara startspelare. Jag tror att de klarar uppgiften, men då krävs större skärpa (det är faktiskt det saken handlar om). Otalet lägen har skapats, och Sundin är den som har syndat mest, han har faktiskt bränt fem, sex kanonlägen under inledningen av denna säsong. Samtidigt är Erik den anfallsspelare med störst potential; han har bra rörlighet, snabbt och rappt skott, fin teknik och, normalt sett, ett enormt målsinne. Det är dags att visa det nu!


Idag vill jag att Hammarby tar emot den kastade handsken från de "topptre"placerade lagen, och att vi visar att vi vill vara ett allsvenskt lag år 2014! 


2 kommentarer:

  1. Nik är väl avstängd i dagens match?

    SvaraRadera
  2. Grym text, vi ska ta tag i vårt sk spel och INTE fokusera för mycket på motståndarnas spel, det är ju inte Real och Barca vi möter!
    3 poäng annars tränarbyte!

    SvaraRadera