Degen t/r- en reseberättelse i dur!

Cirka 00.30 öppnade jag dörren till lägenheten i Sköndal. Mörkret och tystnaden när jag kom hem var en ruggig paradox till de dryga tretton timmar jag upplevt före hemkomsten...

Uppladdning inför bussresan. 

Klockan 11.00 samlades vi på torget, för att bege oss de dryga 20 milen västerut; området kantades av både grönvita anhängare och lätt förvånade yngre och äldre ur den övriga (icke-grönvita) befolkningen. Jag passade på att ta ett gäng kort på dem som skulle fylla de sex bussarna till den viktiga Superettan, och det var med glädje jag såg att skaran bestod av allt från unga flickor i vuxensällskap till gamla gubbar barnsällskap ;) Hammarbyfamiljen är med andra ord väldigt stor, och detta faktum möjliggör en samhörighet utöver det vanliga.

Skönt gäng på bussen.

"Lugna bussen", anlände sist och avgick också sist, eftersom busschauffören hade lite problem att öppna och stänga framdörren. Vår ledsagare försökte på olika sätt att få dörren i svängning, samtidigt som vi resenärer såg det komiska i situationen. "Köra med öppen dörr, är väl inget problem, det är skönt när det fläktar. Det hade varit värre om vi hade flugit..." Jag fick lite Sällskapsresan 2-känsla (ni vet, när de ska åka skidkabinen, och när liftarbetaren hittar en lös bit från kabinen slänger iväg den) när jag såg hans mekande. Nåväl, till sist kom vi iväg, och började rulla västerut under tiden som skränig musik rasslade ur de undermåliga högtalarna. Till sist fick musiken stängas av, och vi kunde återigen diskutera allt mellan himmel och jord på den ganska sunkiga bussen (de vågar väl inte låna ut de finaste bussarna till oss). Efter en "pisspaus", stannade bussen utanför inhägnaden, och likt ungkalvar på grönbete sprang vi ut ur bussen, för att, inledningsvis, ta ett par bira i gröngräset utanför det s.k barområdet. Bemötandet från poliserna var mycket trevligt, och som man kan se på en av bilderna fick jag hjälp av en polis (ville vara lite anonym) att öppna min öl. Det är tydligt att orten Degerfors samt den värmländska ordningsmakten tycker att det är kul att ha oss här. Vi bidrar ju faktiskt även till en liten höjning av det "degerforska" ekonomiska välståndet. Men, framför allt, bidrar vi till en härlig inramning, både på orten och på läktaren.

Trevligt bemötande från polisen!

Väl framme på arenan, var det mycket folk, även om vi var klart mindre till antalet jämfört med den legendariska tågresan förra året. Jag ställde mig först i mitten, men sedan insåg jag att jag inte skulle se mycket av matchen då mittsektionen täcktes av de mest intensiva flaggviftarna, och detta irriterade någon så till den milda grad att ett litet handgemäng uppstod. Situationen lugnade emellertid ned sig snabbt. Nåväl, längst till höger, från läktaren sett, blev min nya placering. Den första halvleken var som ett töcken för mig och mina resekompisar, inte på grund av ölen, utan med anledning av den allt annat än fina underhållningen. Jag tror att skottstatistiken hamnade på 0-0 efter spelade 45 minuter. Say no more...

Den andra halvleken var långa vägar bättre, och Bajen dominerade, förutom mellan minut 60 och 65, totalt. Vi spelade ut Degen efter alla konstens regler, och vi lyckades skapa en hel del heta lägen, men målet kom, paradoxalt nog, till på den "sämsta" chansen. Kennedy, förutom det fina målet, var helt fantastisk och från hans Brolinroll kunde han skapa många fina lägen för oss. Mr. K. överlät nästan konstant hela högerkanten till vår holländske högerback, vilken klarade uppgiften med den äran. Många är de som vill ha Kennedy på en central plats i laguppställningen; detta istället för att på papperet husera på högerkanten. På planen ser det emellertid annorlunda ut, eftersom "kungen" nästan alltid söker sig in i banan. Detta ställer givetvis krav på att Timisela får hjälp av de centrala mittfältarna i hemjobbet, eftersom han annars lätt kan hamna i numerärt underläge.

Kennedys hörna går direkt i mål. Bollen finns ovanför Besaras (27) huvud!

Besara gör en okej match, även om jag har större förväntningar på den unge gossen; det fattas lite i hans prestation. Han, liksom de övriga, fick ut mer av sitt spel i den andra halvleken, och Nahir hade ett riktigt fint skott från distans, som målvakten med stor möda tippade till hörna. Hur som helst, om Besara inte fungerar tillräckligt bra, är ett alternativ att sätta in "kungen" i mitten för att därmed göra plats för Lallet, Rynell eller Lincan på högerkanten. Jag tycker dock att Nahir är värd ett par chanser till på sin centrala mittfältsposition, men då måste han verkligen ta tillfället i akt att visa att han är en man för startelvan.

Besara blev bättre ju längre matchen led!

Tuborg och Theo var mycket stabila i mitten, och de två kommer att få kampera ihop ända tills det att Max är redo för comeback. Mittlåset släppte verkligen inte till många lägen, och de fick även god hjälp av mittfältarna. En spelare som inte riktigt hållit samma höga nivå som i höstas är Nik. När Baggio åter blir i spelduglig form, anser jag att det är läge att byta ut kanadensaren mot amerikanen. Nik har svårt att få till sitt spel, han kommer ofta lite sent i duellerna, och han lyckas inte heller särskilt bra i sin bollbehandling, vilket emellanåt leder till onödiga bolltapp.




Även Lallets och Castros insats lovade mer; den först nämnda bidrog som vanligt med stor energi, och han stod för fina tekniska nummer i form av fina dribblingar, passningar och avslut. Lallets dryga 45 minuter var matchförändrande, och det var faktisk vår halvfransos som stod för avslutet som ledde till den målgivande hörnan. Castro kom omgående med i spelet, genom att stå för en fin framspelning, som Sundin tyvärr inte kunde förvalta. Under sin korta tid, visade Castro att han är på rätt väg, och Gregg sa att det är hans insatser på träningarna och i U21, som åter har berett en plats för herr Castro i vår tillspetsade trupp. Kanske läge för en plats i startelvan på söndag?!

Lallet forsar fram!

På hemvägen var stämningen i bussen mycket uppsluppen, trots en del onödiga stopp och omvägar. Dels var vi tvungna att dra till Karlskoga för att, var det tänkt, hämta upp två av våra resenärer som blivit "lobbade" av polisen. Väl på plats, efter 15 km omväg, fick vi reda på att de hade blivit upplockade av en annan buss. Nåväl, "äntligen på väg hem", tänkte jag, när vi efter ytterligare 20 minuter stannade till på ett ställe som lystrade till namnet "Våtsjön", för att äta lite mat. Problemet var att matstället var stängt, vilket gjorde att vi efter ytterligare tio minuter, kunde vi fortsätta vår färd hemåt.

Obligatorisk paus!

"Lugna bussen" var allt annat än lugn (dock på ett positivt sätt), och den nya sången som hördes från läktaren sjöngs med jämna mellanrum på vägen hem (en del av ramsan finns på youtubeklippen). Det var en mycket bra ramsa, som de flesta i bussen stämde in i. Även de förvånade matgästerna och kassapersonalen på McDonald´s fick njuta (?) av vår sångfärdigheter. Det var ett ganska roligt ögonblick när 30 bajare i högform stormade in på donken och under 20 minuter förgyllde uttråkade Örebrobor lite grann. Personalen, likt den i Hedemora efter Bragematchen, hanterade situationen på ett mycket bra sätt, vilket inbjöd till skratt och glad stämning.

Att åka buss tillsammans i sammanlagt sju timmar, gör att man får en helt annan kontakt med varandra, och jag är mycket positiv till den fina stämningen som infinner sig på bussarna. Man kommer verkligen närmare varandra. Jag vill passa på att tacka alla inblandade i "Lugna bussen"; jag skulle vilja nämna många namn, men eftersom jag knappt vet vad någon hette, och då jag är så usel på personbeskrivningar, så får det bli ett kollektivt tack. Fantastiskt fina killar och tjejer befolkade denna buss, och förgyllde därmed min upplevelse. Ni ser vilka personerna är genom att kolla på de upplagda bilderna.


Tretton timmar med Bajen igår. Idag ägnar jag lika lång tid åt min underbara familj! Fridens!


Förresten, Återigen, här är texten på ramsan som klacken sjöng. Lär er denna till den historiska matchen mot ÄFF på söndag!

"På Söderstadion fanns hjärtat
På Söderstadion fanns vi
Där ekade våra sånger
Alltid för Hammarby

På norra läktar`n där brann det
Där var det alltid en fest
Nu går vi mot nya tider
Men vi kommer alltid va` bäst. 

Sha la la la la la la la
Sha la la la la la la la

Sha la la la la la la la

Sha la la la la la la la"