Tankar angående anfallsbesättningen inför hemmapremiären...

Inför hemmapremiären tycker jag att det är dags att gå igenom den anfallsstyrka som vi har. Dock, innan jag fortsätter, vill jag att alla som skriker efter en ny anfallare tänker på följande:

Forwardsbesättningen inför Superettan 2012: Billy Schuler och Sinan Ayranci. Därtill ett gäng provspelare som aldrig tog plats i laget.
Forwardsbesättningen inför Superettan 2013: Billy Schuler, Sinan Ayranci, Erik Sundin, Sebastian Castro-Tello och Mattias Adelstam. Hur det ser ut för Sinan är ju inte helt klart, men jag tyckte att jag skymtade honom bakom Besara i dennes intervju med Love...

Det är tydligt att vi är klart starkare detta år, jämfört med föregående. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Vi har fortfarande stora problem med vårt anfallsspel, och det är ytterst bekymmersamt att forwards inte lyckats med att göra fler än tre mål av den totala målproduktionen. Huruvida problemet ligger i anfallsspelarnas kompetens eller inte vill jag inte bedöma efter endast en spelad match i Superettan. Givetvis är det en kombination av spelarnas kompetens och det övriga lagets. I nuläget tycker jag att vi spelar ganska bra fram till den förbannade sista tredjedelen (uttjatat uttryck, jag vet) med undantag för LSK-matchen, där spelet gick på tok för långsamt på alla tredjedelarna på den ovattnade planen i Borås.

Gregg har valt att satsa på Erik och Mattias, och för mig får han gärna satsa på dem att antal matcher till. I synnerhet Mattias verkar ha behov att få några matcher i kroppen, för att bli vän med bollen, komma in i tempot samt att få upp blicken. Det är läge att ge honom den tiden. Vissa spelare är så, helt enkelt; de behöver tid på sig för att komma in i det hela. Andra spelare, kan spela match direkt efter ett uppehåll, och på en gång prestera precis på samma nivå som före skadan. I landslaget skulle man kunna jämföra Mattias med landslagets Johan Elmander, som, är han väl kommit igång, är en mycket nyttig och duktig spelare, samtidigt som han är rätt medioker innan han har fått "komma in i det hela". Positivt är att att Billy Schuler ser klart hetare ut och mer full av självförtroende jämfört med förra säsongen; i synnerhet i slutet på densamma. Han är rivig och sliter oerhört hårt; dock, det jag önskar mig är en större kyla i avslutningslägena. Dels att han får kontroll på bollen snabbare i det sista momentet, dels att han kan höja blicken lite för att upptäcka var både med- och motspelare befinner sig. Billy och Mattias har, enligt mig, olika kvalitéer; där Billy kommer i lägen tack vare sin rörelse, där saknar han Mattias kyla och kompromisslöshet innanför straffområdet. Där Mattias kan avsluta på ett bra sätt, saknar han Billys förmåga att röra om i motståndarlaget och skapa ytor för sina medspelare. Nåväl, den som lever får se...

Beträffande Erik Sundin, är det intressant vad han kan prestera under Superettan anno 2013. Med sina djupledslöpningar är han det perfekta komplementet till starka targetspelare. Hans kyla framför mål är väl dokumenterad, även om de flesta målvakterna i Superettan numera har kontroll på hans chippar i frilägessituationer. Jag hoppas att Erik tar sitt ansvar och presterar för de grönvita; under de två senaste matcherna har det inte hänt särskilt mycket från hans fötter, förutom två varningar; en p.g.a. hans fötter (filmning) och en p.g.a. hans mun (snack). Därtill har i vissa lägen gestikulerat på ett lite negativt sätt när bollarna inte har hamnat enligt hans önskemål. Jag hoppas verkligen att han är hungrig på att ta upp Hammarby till allsvenskan och att han gör sitt yttersta för att hjälpa laget upp! Förhoppningen och det mest sannolika är emellertid att Erik tar sitt fulla ansvar och med sina 10-15 mål denna säsong sparkar oss upp i Europas 22:a bästa serie. Väl där, kan allt hända ;)

I den bästa av världar, är Sinan för mig det perfekta komplementet till Erik Sundin. Jag har redan skrivit om hans styrkor vid ett åtskilligt antal tillfällen, så det blir bara tjatigt att dra det igen. Därtill har alla även dissekerat hans vara eller icke-vara i Bajen, och därför lämnar jag även denna punkt. Hur som helst, en Sinan i form, skulle både med sina targetegenskaper och sin bollhållande förmåga, betyda mycket för de grönvitas spel. Jag tycker att han är den spelare som har mest potential i dagens anfallsbesättning. Föregående års 4-2-3-1-spel passade honom illa, och jag hoppas inte att det har tagit knäcken på honom att spela som ensam anfallare.


Sammanfattningsvis är det inte dags (inte ännu) att ropa efter ytterligare förstärkningar på anfallspositionen. Se till att få ordning på det övriga spelet först, innehållandes mycket löpningar och egna initiativ. Då kommer anfallsspelet automatiskt. Givetvis måste även forwards bidra de övriga med alternativ, genom att röra sig i både djupled (åt båda håll) och sidled. De ska riva djupa sår i motståndarnas försvar. Till detta behövs spelskickliga backar och mittfältare. Nu är det upp till dem att servera våra spetsar med fina bollar.


Ser sjukt mycket fram mot premiären. Det ska bli oerhört kul att återse laget på den finaste av arenor. Den sista hemmapremiären på Söderstadion. Det kommer att ta ett bra tag att inse det.