Mittfältet, en hård nöt att knäcka...

Med fem dagar kvar till bortapremiären är tiden mogen för att gå igenom Hammarbys (överbelamrade) mittfält. Detta inägg skrivs samtidigt som PSG tar sig an katalanerna. Inspirerande? Javisst! Båda lagen har ju fantastiskt fina mittfältsspelare, som lätt skulle ta en plats i många landslag. Nåväl, vi skippar alla tendenser till jämförelser...

Denna lagdel känns som den överlägset starkaste i ett för övrigt starkt Bajen. Här finns en uppsjö spelare, nämligen Kennedy, Lallet, Rynell, Carlsson, Lindquist, Nik, Baggio, Tranberg, Besara och Nordin. Jag är även sugen på att räkna in Castro bland de elva, men enligt Gregg är han ju renodlad forward anno 2013. Konkurrensen om de fyra startplatserna är stenhård, och det är endast kapten Kennedy som kan känna sig säker på en startplats. Med tanke på konkurrenssituationen har det ju surrats en hel del kring bland andra Lincans och Tranbergs vara eller icke-vara i Bajentruppen. Visst, de är unga och beroende av speltid, samtidigt som det skulle kännas urtråkigt om de såldes till en annan klubb, i synnerhet till någon av våra Superettankonkurrenter. En utlåning kan jag tycka är ett vettigt alternativ, så att de får matcher i kroppen, men en försäljning skulle fungera som en vass pekpinne mot våra unga spelare och dessutom skapa oro i juniorleden. Enligt mig är det av yttersta vikt att de unga spelarna i Bajens yngre lag att de kan känna att möjligheten finns för dem att ta en plats i startelvan. Givetvis är det en balansgång, jag menar, det är ju upp till de unga att prestera och visa att de vill ha en startplats. Samtidigt måste de känna att de får ett förtroende. Det är en svår balansgång för el americano. 

Gregg har valt att spela Besara från start i samtliga träningsmatcher, och därför kom det som en stor överraskning när han ställdes utanför startelvan i matchen mot HJK. Lite olyckligt, om du frågar mig, eftersom detta var den sista träningsmatchen, vilket riskerar att skapa oro bland de övriga spelarna. Dessa  har ju vant sig vid Besaras rörelsemönster och passningsspel. Därtill, efter en lite seg start som släpande forward, har det ju börjat hända saker kring den förre AFF-spelaren. Saknaden efter honom i den första halvleken var stor, och det kom ett fåtal vettiga bollar mot våra anfallsspelare. Den spelare som ska agera vattenbärare åt Besara är Nik, tätt följd av Baggio och Tranberg. Nik kan springa hur mycket som helst, och är väldigt stark i det stora området mellan straffområdena. Vi har mycket god täckning på den defensiva mittfältspositionen, och man kan ju gissa att det kanske kommer att roteras lite kring denna position, både mellan och under matcherna. En hungrig Baggio eller Tranberg, har ju förmågan att ta vid när det återstår en sisådär 25 minuter utan att spelet för den sakens skull försämras.

Kapten Kennedy är självskriven från start på sin fria högermittfältsposition. Jag måste erkänna att jag skulle ha varit mer nervös över Ks försäsongsprestation om jag inte hade hört en agent säga att "de äldre spelarna är alltid lite tröga på försäsongen. När serien börjar kommer det att se annorlunda ut." Jag hoppas att så är fallet, för han har sannerligen inte stuckit ut nämnvärt under matcher jag har sett. Viktigt att samarbetet mellan både Besara och Kennedy samt högerback och Kennedy fungerar, eftersom en hel del inlägg förväntas komma från högerkanten. Samarbetet mellan K och Berntsson har fungerat överraskande bra då den senares utgångsposition är väldigt hög, vilket gör att den förra kan kliva in mer centralt och röra om i motståndargrytan. Gissningsvis kommer herr Berntsson, och inte virvelvinden Kennedy likt de tidiga åren på 2000-talet, att stå för raiderna längs högerkanten. Vi lär även att få se en hel del platsbyten med vänsterkanten (CC), likt de två senaste träningsmatcherna. Det största orosmålet är underlaget, det alltmer populära konstgräset som varken Kennedy eller Timisela har någon vana ifrån. Jag hoppas inte att det ställer till med alltför stora problem beträffande Kennedys hälsa, eftersom underlaget sliter mer på kroppen än härligt, mjukt, skönt och underbart naturgräs.

På vänsterkanten är det klart mer öppet startplatsen; CC är den som ligger bäst till, men han känner nog flåset från både Lincan, Rynell och Lallet (samtliga kan i och för sig spela på båda kanterna). Tre av de fyra påminner ganska mycket om varandra, de besitter en sjuhelsikes speed, vilket kommer att skapa stor oreda i motståndarförsvaren. Fartkameror på, med andra ord! Rynell är den enda av dem som sticker ut med ett annorlunda spel; ingen större speed, men en bättre spelförståelse och teknik än de andra. Beträffande Rynell är jag lite kluven till huruvida hans bästa position är på vänsterkanten. Samtidigt är det väldigt stor konkurrens på det centrala mittfältet, och det kan ju vara en anledning till att Gregg valt att placera Mikael på kanten. Just detta kan vara lite av en förbannelse för Rynell; om alla är tillgängliga för spel, hamnar han utanför startelvan, samtidigt som olika skador/avstängnigar i truppen kan leda till att han kommer att få "hatta runt" på olika positioner. Jag misstänker att Gregg har en hel del huvudbry beträffande vår 31-åring, och denna huvudbry har nog dessvärre även överförts till huvudpersonen själv, nämligen Rynell.


I nuläget är det 4-4-2, som gäller, men framför allt Banda har ju pratat lite betydelsen av att vara flexibel med uppställningen både mellan och under matcherna. Vi kommer säkerligen att få se en form av 4-2-3-1-uppställning antingen från start eller i syfte att täppa till på det centrala mittfältet. Min personliga favorit, och det är ingen hemlighet, är ett femmannamittfält om man har de rätta spelartyperna för detta. Förra året hade vi inte det, men Hammarby anno 2013 ser annorlunda ut. Hur som helst, mitt mittfält ser ut som följer:

4-4-2

CC-Nik-Besara-Kennedy

4-2-3-1

CC- Nik-Baggio-Besara-Kennedy (helst av allt skulle jag vilja ha Castro som offensiv mitt och ta ut Baggio, men det lär nog inte inträffa).


Vad anser ni om mittfältet? Skriv gärna och kom med era intressanta synpunkter. Finns säkerligen minst 100 sätt att se på saken...