Ikväll mötte vi Guif från E-tuna, och det var första gången som jag tog med mig min äldste son, snart fem år, på en match med ett a-lag från Söder (i somras var vi på en U21-match). Det kändes som rätt match att gå på, dels med tanke på att bortalaget hade en hel del supportrar med sig, dels med tanke på slutresultatet. William tittade lite förstrött på uppvärmningen, tyckte att det var "lite läskigt" när de släckte ljuset strax före presentationen av Hammarbyspelarna. Dock, med lite mutor, i form av en burkcola och en liten påse chips, höll han sig på stolen under hela den första halvleken. I den andra halvleken fick jag assistans av svågerns iphone som barnvakt. Jag är stolt över att min lille son orkade med hela matchen. I ärlighetens namn var jag beredd på hemgång alltifrån matchminut ett till 60. Det blev efter minut 60! Tack, gubben :)
Matchen då? Jo, den var oerhört välregisserad, Hammarby i underläge stort sett hela matchen, som till slut utmynnade i ett grönvitt segermål efter 59 minuter och 57 sekunder. 22-21! Underbart! Från att ha varit ganska ljummet i Eriksdalshallen, förvandlades vår borg till en kokande grönvitt allsång. Efter matchen stämde spelarna som brukligt upp i växelsång med den hyfsat stora klacken.
Utan att ikläda mig rollen som expert, så var både Puyol och Dolken eminenta i det väl kämpande söderlaget. Även försvarsspelet i slutet av den andra halvleken var riktigt bra, snabbt fotarbete förhindrade att det uppstod alltför många Guifmål. Vi får givetvis inte heller glömma det fina målvaktsspelet från "Svesse".
Tack alla, för en härlig kväll! Och tack William! Du är den förste jag ska be om sällskap när jag besöker Eriksdalshallen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar