Dagen inleddes på Zinkens krog med några från Bajen Fans Sköndal, och därefter var det dags att bege sig mot det ståtliga tältet på Zinkensdamm IP, för att möta upp ytterligare ett stort antal härliga människor. Stämningen var på topp inför matchen, och laget svarade för en ganska fin insats, även om jag hade förväntat mig något större segersiffror än de 7-5 som resultatet faktiskt stannade vid. Man har visst blivit kräsen på gamla da´r. Lagen följdes åt länge, men mot slutet la Bajen in en högre växel och gav inte de för för dagen blåvitklädda gästerna någon chans. De grönvita går som tåget i serien, och det enda som oroar mig är att laget har toppat formen aningen för tidigt, även om de två senaste matcherna, rent siffermässigt, varit mindre imponerande. Jag hoppas att Hammarbys form håller i sig, så att vi grönvita får spela före gnagarna på Friends arena. Det var drygt 3 700 åskådare på plats, och emellanåt bjöds det upp till skön sång. Dock anser jag att Zinkensdamm är en arena där det är svårt att skapa riktigt bra tryck. Tyvärr.
Efter bandyn var det dags att förflytta sig den dryga kilometern till Eriksdalshallen, där bland annat Tuppen och Ziegler väntade. Dags för dagens andra seger, tänkte man, men ack så fel man hade; Aranäs stod upp riktigt bra, och under de sista tio minuterna av matchen gick de definitivt i fatt och ifrån. Bajen stod för många tekniska misstag, fyra misstag i rad i mitten av första halvlek, och denna generositet utnyttjades av gästerna. Vi borde ha punkterat matchen vid 19-16, då vi dessutom hade chansen att gå ifrån ytterligare. Jag talade men en person på bussen hem, och han tyckte att coachingen av laget var för dålig; "vi borde ha tagit bort deras nummer 22, eftersom han stod för allt i anfallsväg för Aranäs". Det var en vinkling jag inte tänkt på, men det beror väl mest på att jag inte är särskilt kunnig inom sporten. Men, men, det skulle kanske ha hjälp...
Sammantaget var detta en mycket trevlig dag, även om resultatet i handbollen förstörde den lite. Nästa besök i Eriksdalshallen får bli med min äldste son, som under nästa år på allvar ska få äntra scenen på lite fler grönvita evenemang. Hoppas bara att han gillar det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar