Sista dagen som pappaledig samt lite om träningen

Så där ja, då var den sista dagen av pappaledigheten avklarad; imorgon börjar arbetslivet återigen! En epok går i graven, för att följas av en ny...

Det är med en känsla av vemod som jag inser att jag inte längre kommer att kunna befinna mig på det härligt natursköna Årsta under veckodagarna. Samtidigt känner jag även tacksamhet för den tid jag fått följa laget på nära håll och lära känna gruppen bättre. Jag menar, jag har under lång tid haft förmånen att, dag ut och dag in, åka runt i Stockholm för att se mitt favoritlag träna. Torvalla, Skarpnäck, Bosön, Stadshagen, Enskede samt Årsta har varit min och min sons hemvist under nästan åtta månader! Lita på att jag kommer att visa fotografier för honom samt berätta otaliga historier om hans tidiga liv som ivrig (nåja) Bajensupporter! Hur som helst, livet går vidare; ordstävet "var sak har sin tid", slår nog huvudet på spiken beträffande mina känslor inför detta "avslut".

Jag har även med glädje kunnat följa i-n-d-i-v-i-d-e-r-n-a i laget på nära håll, och jag måste verkligen säga att samtliga spelare har varit väldigt trevliga och tillmötesgående! Öppenheten och uppskattningen är en stor anledning till mina frekventa besök på lagets träningssessioner; även att få lite kännedom om deras liv, bortom fotbollen, har varit inspirerande! Jag är även väldigt tacksam för att s-am-t-l-i-g-a spelare ställt upp på att svara på de intervjuer vi har skickat dem! Även ledarna runt laget har varit väldigt sjyssta mot mig och sonen, och Gregg har vid nästan varje tillfälle passat på att hälsa på mig och prata lite med min son; jag har ett par sköna bilder på detta! Mladen var den förste, som jag riktigt lärde känna, eftersom han hade en hel del tid över att prata när spelarna tränade med boll. Jag kommer aldrig att glömma hans uttalande "where is the kid´s mother? Shouldn´t the kid be with her", apropå min pappaledighet och det svenska välfärdssystemet!

Att starta bloggen tillsammans med min svåger är också något som jag är oerhört nöjd med; jag trodde aldrig att vi skulle nå ut till så många, utan tanken från början var att producera något dagboksliknande för de närmast sörjande... Jag har insett att de träningsrapporter jag har skrivit och de intervjuer vi gjort, har varit till stor glädje för många, i synnerhet under månaderna januari till mars då Bajen i stort sett låg i medieskugga. Det var även under en mycket intressant tid i Hammarbys historia som vi skapade bloggen; de negativa minnen från 2010 och 2011 skulle en gång för alla raderas ut! Vi fick se ett helt nytt Bajen, med en amerikansk tränare samt en hel del intressanta nyförvärv. Intresset för laget var stort! Hur var tränaren, hur var nyförvärven, vilket spelsystem skulle vi spela efter, etc.? Frågorna var många, och jag hoppas att mina rapporter delvis har gett en bild av laget!

Arbetet med bloggen kommer att fortsätta, dock i lite modifierad skala; av naturliga skäl blir det omöjligt för mig att besöka träningar i lika stor utsträckning nu när jobbet "sätter käppar i hjulen", samtidigt som analyserna, spelarintervjuerna, etc. kommer att fortsätta! Samt, om spelschemat tillåter, träningarna under helgerna!


Idag befann sig laget på Skarpnäck för att på bästa sätt förbereda sig inför bortamötet i Södertälje. Tyvärr befann sig inte mr. K. där i dag heller, antar att han tränar på egen hand. 

En stor del av träningen ägnades åt tvåmålsspel på en begränsad yta. Under den första övningen spelade man två mot två, exklusive målvakter, på en mycket begränsad yta; det blev mål i vart och vartannat anfall. Kul för utespelarna, mindre roligt för målvakterna, antar jag. 

Den andra tvåmålsövningen spelade på halvplan med fyra olika lag. Här var tempot ganska högt och Gregg gav laget noggranna instruktioner att följa sin "formation" som laget jobbat så hårt med under vintern och våren. Här stod Mikael Rynell för det snyggaste målet, när han elegant dribblade sig igenom motståndarlaget, och avslutade med att, just det, även runda George Moussan! Micke fick Skarpnäcks mest högljudda applåder!

Träningen var drygt 65 minuter lång, och eftersom det var träning i Skarpnäck, så skyndade sig spelarna därifrån för att hinna i tid till Yvonnes härliga mat! Imorgon är det återigen dags för träning i Skarpnäck kl. 10.30 (detta har bekräftats av Carlos)! Denna gång utan mig; känns konstigt, men Pernilla har lovat att sms:a mig om varje övning ;)