Ruskigt skön seger; inte bara för att vi närmade oss tredjelaget, utan även för att vi ytterligare distanserade oss från de nedre strecken. Låter det konstigt?! Javisst, men det är ju så det har varit att vara bajare de senaste åren; först marginal nedåt, sedan blicka uppåt; även om snacket alltid har varit det motsatta. "Vi ska tillbaka", etc.."
Första halvlek mot FFF var bland de bästa halvlekarna jag sett i år; vi dominerade från första till, kanske, 43 minut! Vår centrallinje med Tuborg, Max, Nik, Micke (ytter, jag vet, man han spelar ju väldigt centralt), Baggio och Sinan fullkomligt utklassade sina motståndare! Så fort vi tappade bollen vanns den tillbaka, FFF fick inte en lugn stund under nästan hela den första halvleken. Ledningen skulle ha kunnat vara betydligt större efter Adelstams ribbskott och Sinans hörnnick. Paradoxalt nog, skulle det även ha kunnat stå 2-2 efter FFF:s kanon- samt stolpskott! Dock, om det sist nämnda hade inträffat, skulle det ha varit höjden av orättvisa!! Hammarby kändes väldigt lugnt i sitt spel, och under de första 20 minuterna fick motståndarna knappt låna bollen. Förvisso var de grönvitas målchanser obefintliga inledningsvis, men spelet lovade betydligt mer. Och... så kom målet, inte särskilt långt efter vår trippelchans, när Nik lobbsköt in 0-1; så befriande härligt! När sedan Adelstam gjorde 0-2 på straff var lyckan total. Pausledning med 2-0 efter mycket bra spel; defensiven var kompakt och pressande, samtidigt som offensiven var fyndig och påhittig! Därför...
... var det så underligt att vi under de inledande 20-25 minuterna av den andra halvleken spelade så passivt; vi blev ordentligt tillbakatryckta, och 1-2 kom lika snabbt som ett inlägg på facebook! Efter det fortsatte FFF att trycka på, utan att egentligen skapa några direkta farligheter, men många var de tillfällen där man satt med hjärtat i halsgropen. Givetvis satsade FFF mycket framåt efter den mer än lovligt tama insatsen från deras sida. FFF gör en bra andra halvlek, och det skulle ha kunnat sluta illa för oss. Här vill jag emellertid återigen passa på att hylla vårt mittbackspar för det lugn de har skapat i vårt försvarsspel. Det var inte samma lugn i baklinjen tidigare. Hammarby tog tillbaka en del av initiativet från den 70:e minuten och framåt, och skulle, med viss tur, ha kunnat kontra in ytterligare en balja. Under de sista 20 minuterna ägnade sig faktiskt Bajen åt en hel del uppehållande spel på Falkenbergs planhalva.
Sinan gör en bra match, och det är tydligt att han trivs bra med att ha en anfallskollega bakom sig! Jag tycker Sinan kommer mer till sin rätt nu när han kan välja mellan att vara targetplayer eller en djupledsgående forward. Han är inte lika isolerad! Kul att se att han har kommit igång. Dock väntar jag på att Adelstam ska höja sig ytterligare ett snäpp, även om jag anser att han idag gör sin bästa match i Bajentröjan. Och... så fick han göra mål; det gick inte att ta miste på den glädje som uppvisades efter hans straffmål! Härligt!!
Baggio och Nik står för en mycket fin insats på innermittfältet, de kompletterar varandra på ett härligt sätt. Nik har bara blivit bättre, och jag blir grymt imponerad av hans arbetskapacitet; att han dessutom har ett par procent till till fullgod form gör honom än mer intressant. Baggios skottpass till Max mål håller också högsta klass, och jag tycker att vår gode amerikan gör en alltigenom bra insats; han kändes snabbare med bollen och mer beslutsam än tidigare matcher!! Härligt, Baggio!
Härligt jobbat, killar!! Skönt med ytterligare marginal nedåt; det är så långt jag kan sträcka mig att säga! Jag hoppas få återkomma till ett snack om strecket ovanför innan serien är över...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar