lördag 4 augusti 2012

23 april- 4 augusti=103 dagar...

... Så länge sedan var det vi supportrar kunde gå hem från Söderstadion med ett äkta leende på läpparna!!

Förutom ovan nämnda segerfria svit, koncentrerades intresset till största delen kring hur våra tre nyförvärv Nik, Adel och TG skulle prestera! Det var sannerligen ingen lätt match att debutera i; möte jumbolaget (de blev det efter dagens torsk) med en inte allt för nöjd hemmapublik i ryggen. Jag föstår att nerverna kanske låg lite utanför matchtröjan på dessa tre, trots att TG i vår intervju hävdade att han "var redo för strid" http://bfskondal.blogspot.se/2012/08/intervju-med-tg.html Trots de lite bekymmersamma förutsättningarna är jag tillfreds med debutanternas match, i synnerhet TGs. Hans spel i backlinjen, tillsammans med Max, återgav oss tron och hoppet om en ljus höst. TG spelade precis så fokuserat och metodiskt som jag hade hoppats på, hans spel gav laget det lugn i de bakre leden som vi tidigare saknat. TG agerade med pondus och var oerhört vältajmad i både brytningar och inläggspel. Jag kan inte dra mig till minnes att Ufc skapade en enda riktig farlighet framför oss. TG fick givetvis god hjälp av sina lagkamrater, både kollegorna i backlinjen samt det centrala mittfältet, men jag vill ändå framhäva danskens insats. Max von Schlebrügge stod även han för en kanoninsats, och var ytterst säker i sitt agerande. Vilket mittlås!

Mattias Adelstam jobbade frenetiskt under sina dryga 75 minuter på plan, och han stressade motståndarbackarna till misstag i uppspelsfasen. Därtill var han ett ständig oroskälla för Umeförsvaret med sina intelligenta och offervilliga löpningar. Han försökte vid ett par tillfällen gå på eget avslut, och det var kul att se hans näsa för målet. Att han dessutom höjde Sinans spel med minst en klass gör ju inte Adelstams insats sämre.

Just Sinan gör, i mitt tycke, sin bästa match i den grönvita dressen under detta år; han var väldigt säker i sin roll som targetplayer, han var stabil i sina mottagningar, både med fötter och bröst. Han visade därtill en härlig attityd och spelglädje. En faktor i den ny(?)funna spelglädjen kan möjligen tillskrivas det faktum att han i Adelstam hade hade en anfallskollega bakom sig när han gick ner och mötte bollen. Detta utan att få skit från publiken. Bra Sinan, synd bara att domaren felaktigt gav dig en varning, vilket dessvärre renderade i en avstängning till nästa match. In med Hansebjer eller en återgång till 4-2-3-1; vad vet jag?!

Nik Ledgerwood gör en stabil instas, han var väl den mest anonyme av de tre nyförvärven. Jag anser dock att han med sin enorma kondition och frenesi är just den spelare som vi behöver i höst och även under nästa säsong. Nik stod för ett antal fina brytningar och hemjobb, som i värsta fall skulle ha kunnat leda fram till ufc-chanser. Han visade ett gott samarbete med Baggio, de är väldigt lika i sitt spelsätt; lite fördel för Nik, kanske, då han är lite kvickare, både med och utan boll. När och om Dahl kommer tillbaka, blir det intressant att se hur el americano väljer att formera sitt mittfält.

Matchen i övrigt är inte så mycket att skriva hem om; Bajen spelade stabilt och aggressivt i den första halvleken, för att sedermera sjunka tillbaka en del i den andra halvleken. Ufc hade inga egentliga målchanser, vilket givetvis ska ge Hammarby ett gott betyg, samtidigt som jag anser att södergänget lite onödigt överlät initiativet till gästerna. Hammarby hade tillräcklig kontroll över matchen, och skulle, enligt mig, väl ha kunnat fortsätta med ett liknande spel under den andra halvleken. Nåväl, laget var väl märkt av de tidigare poängförlusterna, och då kan det te sig ganska naturligt att man blir lite ängslig. Laget kämpade verkligen väl, och jag blir imponerad av att så många spelare, till skillnad från Hammarby anno 2011, orkar ta så många löpningar. Lallet är en person, Baggio en annan; det finns många!!

Castro var bänkad, och det blir intressant att se vad han har för plats i laget i ett eventuellt framtida 4-4-2. Jag tycker egentligen att han är för bra för att bänkas, samtidigt som han passar bäst i ett 4-2-3-1-system. Men, men, väljer Gregg att spela med två anfallare, blir det svårare för honom att ta en plats. I ett  4-4-2- system konkurrerar han främst med Lallet om en position på vänsterkanten eller på topp i rollen som släpande forward. Dock, om Gregg fortsätter med 4-4-2, tror jag att han satsar på Hansebjer om åtta dagar mot Assyriska.

Slutligen, tack Hammarby för denna viktiga viktoria, mer än välbehövligt, och nu när både ÄFF och HBK tappade poäng, är avståndet upp till tredjeplatsen "endast" sex poäng. Sex poäng är två segrar för oss och två förluster för dem. Framtiden får utvisa vilket lag som är mest lyckosamt!

Forza!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar