Klockan 8.25 ringde väckarklockan, helt sanslöst; mina normalt sett morgonpigga barn hade låtit John Blunds ande vila över sig denna morgon. Kanske visste de att pappa skulle gå en händelserik dag till mötes dryga 20 mil västerut. Klockan 9.15 stod ett litet gäng från BF Sköndal och väntade på mig utanför porten på Bagarfruvägen; de reste lätt om man säger så, en kasse bira, Captain Morgan, en tandborste samt t-shirten ”Idag får 109 svenskar gonorré”… Förstod redan då att det skulle bli en härlig resa!
Väl framme på T-Centralen, möttes vi av en relativt gammalt tåg, perfekt för ändamålet, med andra ord… Där dök även mina tre polare från Sölvesborg upp; de hade åkt bil hela natten, 60 mil, för att få uppleva denna historiska invasionsresa! Till detta ska räknas min käre följeslagare och kollega på skolan! Vagn 10 hade delats upp mellan folk från Bajen Fans Sköndal, Skogås, Tyresö samt Kuicks vänner; de senare hade för övrigt den fina smaken att fira av Kuickens 50:e födelsedag. Skumpa bjöds vagnen på… ”Happy böörfdäj”!!!
Kul hade vi, och vid (nästan) varje bro, skog, sjö samt vid de fåtal tillfällen solen visade sig, sjöngs det en sång, föremålet till ära! Dessutom gick vår tågvärd Gustav igenom ”prislistan” för olika äventyr man kunde sysselsätta sig med under resan. Det var ganska dyra aktiviteter, och jag tror att de flesta tänkte att de kunde använda sina surt förvärvade pengar på ett bättre sätt. Hur som helst, de dryga två timmarna på det aningen rustika tåget gick fort, dels för att jag var bland så trevliga människor, dels för att det anordnades en del aktiviteter ombord. Som ren bonus hann jag även med att spela ”Just idag är jag stark” på en lånad gitarr; kul att få riva av en låt på guran lite då och då. Blir inte lika ofta längre, om man säger så…
Synen när man klev ner på den jättelika (vi var tvungna att avancera till vagn 9 för att ens kunna ta oss ner på perrongen) till hälften asfaltsbelagda stationen var häftig; grönvit och orange rök förtätade atmosfären, som skulle få vilken historieintresserad människa som helst att gå igång. Folket strömmade bildligt talat ut från vagnarna med riktning festområdet, vilket var beläget cirka
En halvtimme före matchstart lämnade vi inhägnaden bakom oss, för att sikta in oss på arenan. Mitt i allt partajande hade vi även tappat bort två tredjedelar av vårt sällskap från Sölvesborg; de hade somnat någonstans nere på byn, och höll därför på att missa både match och tåg; orutin, trötthet eller för hårt festande?! Vad vet jag! I alla fall, vid insläppet blev vi mycket trevligt bemötta av både polis och personal, och jag vet att det betyder mycket för den kommande stämningen, ett positivt bemötande leder nästan uteslutande till att totalupplevelsen blir bra. Den till oss tilldelade bortasektionen fylldes på snabbt, vilket innebar en sisådär 950 bajare. Till det ska givetvis även tilläggas den månghövdade och välsjungande skaran som befann sig på långsidan närmast oss. De drog igång en hel del växelsång, vilket bidrog till att höja stämningen rejält. Jag måste erkänna att jag blir djupt imponerad av de människor som hela tiden manar publiken till sång; det krävs ett enormt engagemang, och de gör en betydelsefull insats! Det minsta man kan göra, är att sjunga med så mycket man kan eller orkar. Jag vet, man stöttar sitt lag på olika sätt, samtidigt som ett högljutt stöttande ofta får positiva återverkningar ute på planen.
Matchen slutade exakt på det sätt vi önskade, och de sista 30 minuterna var oerhört välregisserade; likaläge, en bajenutvisning, ett ledningsmål från en delvis kritiserad spelare, en frilägesmiss i slutminuten samt ett frilägesmål av den tidigare hemmasonen! Fantastiskt! Utan att i denna text göra anspråk på en matchanalys, blev jag oerhört imponerad av Bajens kompakta spel under den sista halvtimmen. Därtill kryddades insatsen av en rejäl kämpainsats, där ingen spelare tillät en annan att vika ner sig! Imponerande, verkligen!!
Hemresan blev för min del oerhört avslappnad, och jag tog mig verkligen tid att njuta av segern, i synnerhet för att jag haft en sådan trevlig upplevelse på plats, men även med anledning av det faktum att Hammarby inför denna match hade fyra segerlösa matcher i svit. Jag tog mig tiden att gå igenom alla bilder på kameran som tagits under denna dag, och som jag hoppas att vi kan lägga upp senare under kvällen. Jag och min kollega passade även på att besöka de andra vagnarna, och, som en av BF Sköndals resenärer sa, ”varje vagn hade verkligen sin egen personlighet”; allt från den lugna familjevagnen till ”Ultrasvagen”, där låten Du måste flytta på dig ljöd på högsta (nåväl) volym. Dans i bar överkropp var melodin i sist nämnda vagn. Grabbarna var väl 15 år yngre, och jag kopplade denna dans till en tidigare Kosresa i slutet av 90-talet. Det framgår av största tydlighet att var sak har sin tid…
Tack alla inblandade för en härlig fest, och jag är glad över att få ha varit med om detta!
Ett extra stort tack riktas givetvis till Bajen Fans, som i vanligt ordning låg bakom detta härliga initiativ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar